Vissa dagar är det nog tur att jag inte har en specifik tid att passa, när jag pluggade vanligt (alltså inte på distans) var den akademiska kvarten min stora räddning. Till jobb har jag alltid lyckats komma i tid, dock med andan i halsen, förutom någon enstaka olycklig försovning. Nåja, idag försov jag mig visserligen inte, men allt gick i snigelfart. Barnen var som två yra höns, inget hände, de liksom bara stod och snurrade på stället. Trots att jag frågade Lovisa 20 gånger om hon inte skulle ha en macka också skakade hon bara på huvudet och fortsatte bubbla med sin juice. 7 minuter innan hon skulle vara på dagis kom hon på att hon nog ville ha en macka. Så hon fick en.. flytande.. i flaska. Imorgon får vi skärpa till oss för då är det utflykt och då går det inte att komma insläntrandes lite när man tycker att man har vaknat färdigt.
Positivt är ändå att det där förargeliga berget av täcken och kuddar som låg innanför badrumsdörren och var i vägen nu är tvättat, torkar, ihopvikt och undanstoppat.
