Jag har verkligen känt mig under isen senaste månaderna. Det har varit mörkt som attan, lite för mycket på jobbet och svårt att komma in i alla nya rutiner kring Lovisas skolstart. Jag har minst sagt varit förbaskat trött och har sovit varenda sekund jag kunnat och gäspat mig igenom all vakentid, varit riktigt såsig i huvudet också.
Äntligen börjar jag känna en vändning. Ett stort plus är ju att jag ser lite dagsljus, inte mycket, men det artar sig. Att det var tokfint väder i början av veckan gav massor av energi. Denna vinter har ju bara varit mulen och mörk. Dessutom känner jag redan att träningen ger energi. Det var ju liksom ingen nyhet att det fungerar så, men när jag liksom har varit för trött för att att orka ta tag i det. Nej, fy tusan. Enda smolket i bägaren är att Victor snorat en vecka och Lovisa har tappat rösten. Min hals känns lite rivig, men jag hoppas att det inte bli värre än så. Vore ju himla typiskt, nu vill jag bara vara frisk och pigg.
Och pigg var jag idag. En kompis frågade för några dagar sedan om jag hade några dregglisar sydda, men det hade jag inte. Däremot tog jag itu med att sy upp ett litet gäng istället för att sova bort tiden. Jag som lätt somnar om efter att ha lämnat Lovisa kände idag inget behov av att sova. Yey!
