Jamen alltså, jag är ju för dålig på det här med bloggande. Egentligen är det ju roligt, det där med att kunna gå bakåt i arkivet och se vad man hittat på. Nu skriver jag så himla sällan och bilder blir det aldrig. Synd egentligen. Det var på något vis lättare när barnen var mindre, numera vill jag ju inte skriva så mycket om dem, det är ju en annan sak att skriva om yngre barn för de är ju som yngre barn är mest med med- och måtgångar. Det enda jag varit helt öppen med är Victors hjärtfel, men det är ju också för att det är viktigt och det är ju inte personligt om honom på riktigt samma sätt. Inser att jag just trasslade in mig i ett resonemang…
Nåväl, nu har jag börjat med mina nya arbetstider, det känns riktigt märkligt att jobba kvällar igen och jag har inte riktigt vant mig. Förutom de knasiga tiderna så är vi ju betydligt färre som jobbar så vi är en liten tapper skara som kämpar oss igenom dagarna tillsammans. Tidigare har vi ju varit så många så utbudet för “kompis för dagen” har varit stort och man har kunnat skifta umgänge lite efter humör, nu får man hålla till godo med en liten klick, å andra sidan kommer vi ju närmare varandra så helt trist är det ju inte. Förr eller senare kommer vi väl dock att gå varandra på nerverna istället för att vi tvingats umgås för mycket 
.
Nu får det bli sängen, för även om jag inte börjar jobba förrän 12:30 om dagarna så sitter ju de vanliga tiderna i kroppen så jag är bra trött nu och det är ju ändå skönt att ha förmiddagarna att förfoga över istället för att sova bort tiden nu när det inte direkt går att göra något på kvällarna. Det har bara blivit små kaffedejter med den fina efter jobbet, men sen behöver jag sova och han behöver dona med annat så det blir inte roligare än så. Får hoppas att vi hittar på något skoj i helgen, det har varit så mycket annat senaste barnfria helgerna så det har inte blivit så mycket träffande.
