Nu fick jag den briljanta idén att jag ska ut på en liten turné. Inte som i att  jag ska visa upp mig eller så. Nejdå, jag ska träffa folk jag egentligen inte känner alls, som inte bor i stan och som ptja.. vad vi har gemensamt är väl egentligen att vi är medlemmar i en himla trevlig facebookgrupp.
Jag slängde ut förfrågan igår om det var några som önskade lite besök av mig och om de kunde erbjuda någon slags yta där jag kunde sova så stod jag för att transportera mig till orten och försöka vara ett hyggligt sällskap.
Det gick riktigt bra så under några helger i vår kommer jag att fara utomsocknes och träffa lite nytt folk.

Jag kände att det var dags för mig att göra lite annat än bara vara hemma, eller jag gör ju såklart annat, men vara lite äventyrlig och lämna Växjö. Jag saknar lite det där med att dra iväg på roligheter, förr var det mer förekommande än nu. Kanske inte så konstigt, livet blir ju lite mer inrutat med barn och jobb, men lite annat tycker jag allt ska få plats.

I tisdags gav vi oss av jättetidigt på morgonen. Resan gick riktigt smidigt då barnen sov större delen av vägen. Att köra med pigga, vakna barn kan ju vara lite smått påfrestande för tålamodet så sovande barn var väldigt behagligt.
Första dagen var riktigt skön, det var toppenväder och vi hade fullt upp med att kolla in så mycket som möjligt. Barnen vill ju gärna göra allt på en gång så det blir ju en hel del springande hit och dit, istället för att beta av saker och ting metodiskt, nåja, jag kan ju inte begära för mycket på deras resa.
Den stora nackdelen som vi upptäckte ganska snabbt var det evinnerliga köandet till precis allt. Jag skojar inte om jag säger att vi ägnade minst 80% av vår tid till att stå i kö till något som är över på nolltid. Och barn är ju sådär förtjusta i att stå i kö, det var visserligen bra anordnat på en del ställen med lite pyssel att uppehålla köande barn med, men oftast blev det gnäll och bråk. Vi stod inte i en kö på hela dagen där barnen i startade slagsmål.

Dag två, alltså onsdagen lovade väderleksrapporten regn. Jag tänkte att vi har ju med oss regnkläder så det är ju ingen större fara. Regn är regn, men Legoland är ju roligt ändå. En fördel hade ju varit om de envisa ättlingarna faktiskt tog på sig regnkläderna. Lovisa tog på sig regnjacka, men vägrade knäppa. Det var utgångspunkten för en heldag ute i regn. Och blöta blev de ju såklart. Fördelen med sämre väder var kortare köer så vi hann beta av en hel del attraktioner och även anmäla barnen till trafikskolan. Trafikskolan klarade av i ösregn och barnen var glada över att ha fått körkort.

Sent på eftermiddagen var jag ganska less på allt och insåg att skulle jag orka köra hem så får vi nog ta och åka ganska snart så det gjorde vi. Vid det laget var även barnen ganska trötta och framförallt blöta. Så inga vilda protester när jag föreslog att vi skulle åka hem.

Hemresan gick också smidigt även om barnen bara sov någon timme i början så sen var det lite mer vakna och uttråkade barn, men så kan det vara. När vi bara hade 3-4 mil kvar hem och barnen för jag vet inte vilken gång i ordningen frågat när vi är hemma och jag svarat att vi skulle vara hemma om typ en halvtimme så var det stopp på vägen. Såg först att det var lite kö, men det visade sig vara tvärstopp. Nu kändes det bra att leva i en modern tid så att jag kunde ta reda på varför det var stopp. Efter lite koll läste jag att det varit en trafikolycka. Alltid tragiskt med en olycka. En timme blev vi stående innan vi kunde åka de sista milen hem.

Hemma igen uppdagades att Sixten fattades, Lovisas superviktiga gosedjur. Efter att ha kollat igenom allt bagage var det bara att maila stället där vi övernattade för att fråga om de hittat Sixten och det hade de lyckligtvis så den lilla tilltufsade grodan ska få åka paket hem till Lovisa igen.

Hur ska detta sammanfattas? Jo, men det var överlag bra. Barnen var supernöjda och tyckte det var jätteroligt. De var nog inte i närheten av så besvärade av köer som jag var. Ett stort minus är just köandet, det känns verkligen inte okej att behöva vänta en timme för en attraktion som är över på någon minut. Nej, köande är inte min grej. Ett annat stort minus var att det var väldigt dyrt. Visst att det alltid är dyrt på turistställen, men detta var nog ett av de dyraste ställen jag besökt. Och det sista som inte går att belasta någon annan för är att det inte var helt smart att åka ensam med barnen. Nu var ju inte den ursprungliga planen så utan det skulle varit ytterligare en vuxen med, men nu blev det inte så i slutänden. Det var lite nackdel att inte kunna dela upp ibland är barnen ville göra olika saker. Det fanns åkattraktioner som Lovisa ville åka, men inte Victor. Det var lite “läskiga” grejer så Lovisa hade behövt sällskap, men det kändes varken okej att lämna Victor själv eller att låta Lovisa åka själv så hon fick missa en del grejer hon gärna ville åka. Så bunkra upp med många vuxna, mycket pengar och tålamod är väl rimligt.

]]> https://www.emmut.se/?feed=rss2&p=6471 0 https://www.emmut.se/?p=6463 https://www.emmut.se/?p=6463#comments Tue, 19 Jul 2016 17:05:54 +0000 Emma http://www.emmut.se/?p=6463 Continue reading →]]> Jovisst, här går tiden, men inte mycket vettigt blir gjort. Semester är ju till för total lättja . Hursom, igår tänkte vi vara lite sådär lätt kulturella igen så vi besökte Kronobergs slottsruin. Kanske inte superimponerande, men det imponerar ju lyckligtvis desto mer på barn så de var nöjda skulle jag tro.
Sen tidigare ville barnen till Silvio och det passade honom efter jobbet så de pinnade över dit och jag hade helt plötsligt eoner av tid att göra vad jag vill med. Nu blev det mest en snabb städning av det värsta innan jag hamnade på donken för kaffe och samtal i ett par timmar. Hemma igen hade barnen ångrat sig gällande att sova hos Silvio så jag fick tillbaka dem.

Jag klurade lite på det där med vår stundande resa till Danmark, jag har försökt hitta information om huruvida man behöva pass eller så, även för barnen och det har varit lite tvetydiga svar. Det tycktes bäst att vara på den säkra sidan och skaffa pass så tidigt idag åkte vi till polisstationen för att börja köa innan de öppnat. Väl där gick det ändå relativt snabbt.

Lite vila och semesterläsning hemma innan vi åkte till stranden för nu var det minsann godkänt strandväder igen. Skön avrundning på dagen. Vad som händer imorgon står bara skrivet i stjärnorna.

Däremot har jag ända sedan jag själv var liten velat åka till Legoland och presenterade därför det förslaget för barnen. De köpte det såklart med hull och hår, de är ju ändå barn och älskar allt som Lego som finns.. typ.

Givetvis behöver vi fylla vår lediga tid med annat också, men detta var ju en nog så god start, eller snarare en avslutning på semestern då vi tar det sista veckan.

Att klura på är hur vi smidigast tar oss dit, jag har ju bara begripigt att vi måste åka skittidigt och att jag tills dess måste lära mig uppskatta kaffe ännu mer . Sen vet jag inte riktigt hur det fungerar med att ha något slags ID till barnen, om man behöver det. Får kolla upp det bättre också, men det ska väl hinnas innan det är dags att fara.

För att fira det bokade vi in en åka bort-helg om tre månader. Tycks vara ute i god tid. Det började med att Victor var lite sugen på att bo på hotell och då tänkte jag att vi kan ju ta det och åka till Göteborg. Sen blandade jag in Silvio och helt plötsligt var hotell bokat i Trollhättan istället. Göteborg kommer vi ju åka till den helgen och sen sover vi i Trollhättan, kanske träffa lite vänner och sen blir det väl någon sorts hemfärd där vi kanske kan avlägga en visit hos Silvios föräldrar också. Jaja, det blir nog bra det också.

Nu ska den här tröttmössan sova lite för i vanlig ordning ringer väckarklockan 6:30 imorgon, sen ska barn till skolor och jag till jobb. Lite slötittande på Idolaudition i sängen blir det innan jag somnar.

Nu skulle vi åka på egen hand, och Öland känns ju alltid som ett solsäkert alternativ, stuga känns lagom avancerad och Böda Sand har vi ju sett på TV. Så förra lördagen stuvade vi in oss i vår lilla bil, tog oss igenom sommarens skyfall och nådde slutligen vår lilla stuga på 11 kvm där vi skulle försöka hålla sams i en vecka där ingen kan tjura ihop och stänga dörren om sig.

Och Öland visade sig nog från sin sämsta sida för så mycket som jag frusit i en vecka har jag nog aldrig frusit. Och så lite som jag badat på en semester som jag gjort på denna har nog heller aldrig hänt. Men ändå, det var en superbra vecka. Lite gnabb mellan barnen vid ett par tillfällen, panikinköp av filtar för värmens skull, några varma duschar för att tina upp, regn när vi väl skulle till stranden. Men ändå, det där lugnet som aldrig infinner sig hemma, det där med att det jobbigaste som finns att tänka på är vad man ska lägga på grillen den dagen. Jomenvisst, och kvällspromenader runt campingen för att få sovtrötta barn, något slags beslut om att köpa en husvagn om kanske två år och en känsla av att semestern aldrig får ta slut.

Nu är vi hemma igen efter att ha packat ihop våra prylar, städat de där 11 kvm, låtit Victor krama stugan, köra hem och känna lite vemod över att nu är det slut, nu är det 48 veckor kvar till nästa semester då planerna ligger på lite annat håll än Öland, även om jag håller Öland väldigt kärt. Det blir nog snart ett återseende, för hemifrån och till Öland tar det bara cirka 1½ timme.

Idag var vi på sommarens sista utflykt, vi åkte till dinosaurieutställningen utanför Kalmar. Det var sista dagen det var öppet så det var ju minst sagt i grevens tid. Vi var alla nöjda med besöket. Inomhus fick vi titta på en massa skelett och flygödlor och utomhus var det “riktiga” dinosuarier som rörde sig och lät. Trots duggregnet var det ett lyckat besök. Barnen vill såklart åka dit igen, men två somrar framöver ska utställningen vara i Stockholm på besök.

Det var så himla kul upplagt för barnen, personen som tog emot för utomhusutställningen hälsade på barnen, pratade lite om modellerna och uppmanade barnen att de hålla koll på de vuxna som inte fattar att det är låtsasdinosaurier. Och som avslutning på rundan kom vi till det här gänger som satt och fikade, det skrattade barnen mycket åt.

Nåväl, loppisen avklarad. Jag tror att det var en allmänt dålig loppis för de flesta, det var lite tunnt med folk och kommersen var inte riktigt som den brukar. Nåväl, det var kul att visa upp vad jag gjort och jag fick mycket bra respons även om det inte blev jättemycket sålt. Jag har full förståelse för att man vill fynda på loppis och inte köpa saker till nypris, jag ser det mer som en möjlighet att göra reklam för mig själv och då blir det faktiskt en inte allt för dyr marknadsföringskostnad. Till nästa gång ska jag ha hunnit knåpa ihop lite mer och då blir det nog ett bord till för att kunna sälja av lite som rensats ut här hemma.

Nu är jag riktigt sugen på att sy igen. Det blir ju mer kravlöst utan en deadline och jag har redan massor av idéer, jag borde skriva ner dem så jag har koll sen och kan beta av dem. Mest av allt behöver Lovisa lite påfyllning i sin garderob, misstänker att det mest blir tights och tunikor/klänningar. Det passar unga fröken och jag ska leka loss med lite spännande modeller.

Imorgon ska vi göra något helt annat, då blir det dinosaurier för hela slanten.

Vi började också prata om att vi borde ordna någon slags riktig semester till nästa sommar. Det har ju minst sagt varit dåligt med resor och liknande för oss, mest är det ju ekonomin som ställt till det, men nu kände vi att vi kan våga oss på att faktiskt göra något. Väl hemma igen bokade vi en stuga på Böda om ett (!!!) år. Nu har vi något att se fram emot och på Öland finns det ju massvis att hitta på som vi alla kan uppskatta så det ska bli trevligt. Gäller bara att vi får semester den veckan också, men vi är ju ute i god tid (minst sagt) så det ska nog lösa sig. Varken jag eller Silvio är särskilt förtjusta i solresor så just att åka utomlands bara för att sola och bada är inget vi väljer. Öland blir perfekt för vi kan varva sol och bad med mycket annat, och såklart blir det ju mycket billigare än en utlandsresa som får komma vid senare tillfällen när det funkar för barnen att åka på mer stadsresor.

Nu blir det sängen med förhoppning om att lyckas somna i värmen och få lite sömn innan en ny arbetsvecka drar igång.

Idag hände något roligt. Silvio brukar ju vara bra på att kommentera diverse artiklar i Smålandsposten då man kan göra det via nätet och i gårdagens tidning var ens av hans kommentarer publicerad. På morgonen idag blev han uppringd av tidningen och de undrade om de kunde få intervjua honom. Det skulle handla om Araby och läget som är här då det varit en del händelser senaste tiden och även tidigare. Det ska bli kul att läsa i morgondagens tidning om vad han sagt för dumheter .

Men nu är det dags att sova för att orka jobba veckans sista arbetsdag som har utlovats bli lite tuffare än de som varit nu i några veckor.