Ska man komma till världen ska man tydligen göra det med buller och bång. Nu är Victor äntligen här. Det mesta som kunde gå lite galet gjorde det, men jag ska försöka knåpa ihop vad som hänt sen förra inlägget.
Vattnet gick ju. Försökte få tag i någon som kunde skjutsa till sjukhuset samt ta hand om Lovisa. Erika nappade till sist och trots enorm förvirring hos henne så kom vi iväg till sist. På förlossningen visade det sig att bebisen mådde bra, men läkaren oroade sig lite för att jag blödde.
Efter lite samtal bestämdes det att jag skulle få åka ambulans till Lund. Så ptja, jag, Silvio och en barnmorska packades in i en sådan och begav oss. Väl i Lund var det nytt folk, ny läkare och samma oro över blödandet. Läkaren gjorde ett snabbt ultraljud och kunde konstatera att moderkakan hade börjat lossna. Nu blev det jäkligt bråttom. Det är ju oftast inget bra tillstånd alls och det var inte dags för Silvio att bli ensamstående enbarnspappa så det slutade med akutsnitt. Ganska behagligt egentligen. Det gör ju ont i magen, men man får roliga droger här så jag överlever och har varit uppe och gått lite också.
Victor mår bara bra han också just nu. Han ligger på en annan avdelning och är helt fullproppad med en massa kanyler och annat jox för att hålla kolla på honom. Om en stund ska vi ner dit och träffa kardiologerna. Jag har ju inte träffat dem sen vi kom hit, men Silvio träffade dem igår. Jag förmodar att det lutar åt operation redan imorgon. Han är ju en stadig bit så de behöver inte vänta på att han ska växa till sig lite.
Det var väl egentligen det hela just nu. Idag har jag fått mata, byta blöja och hålla Victor i famnen. Myyys! 
Och Silvio utropade ju glatt på första ultraludet att han har blattenäsa. Och jorå, visst stämde det 
. Han är väldigt lik Lovisa, fast mörkhårig och ja näsan är ju aningens större .
Och givetvis ett stort TACK till er änglar som hjälp till och erbjudit er att hjälpa till nu när det krisade ihop sig lite. Puss
