Jösses vad ont jag haft nu på kvällen. LÅngpromenad kanske var lite att ta i, men det var så skönt. Får ta lite kortare promenader, kanske räcker med en timma så mina stackars fogar kommer i ordning.
Något det inte är ett dugg ordning på är Victors mage. Stackaren får ju ont så fort han bara äter lite, det känns som om det blir värre och värre. Han skriker och skriker och tar i alldeles för mycket. Vi måste verkligen få ordning på detta, men som vanligt känns det som om ingen riktigt vågar ta tag i det. De vill testa än det ena, än det andra, oliak doseringar och så. Det är ju inte de som måste se sin lilla bebis ha ont så fort han vill äta. 
Det känns som ett lotteri att träffa på någon som tar en på allvar angående det där.
Nä, nu är jag mest trött och uppgiven. Att försöka sova en stund kanske gör mig mindre trött.
