Att ha Victor i familjen

Det kan verkligen vara skillnad på barn och barn. Min enda erfarenhet av barn har varit Lovisa. Lovisa sysselsätter sig själv, går och pillar med sina saker, sover när hon är trött, äter när hon är hungrig och gnäller när hon har bajsat. Det finns nästan inget som är jobbigt med henne. Visst, hon kan också ha bra och dåliga dagar. Idag är en dålig för hon är förkyld igen så hon är lite extra trött och gosig.
Det är flera av er som är jättegulliga och erbjuder er att ta hand om Lovisa någon gång ibland så att vi ska få lite avlastning. Problemet är bara att det är inte Lovisa vi behöver bli av med för att få lite lugn och ro.
Jag har anat att det var så innan och det kändes verkligen av när vi var i Lund nu. De första dagarna var Victor på intensiven, där var han rejält nerdrogad och sov hela tiden, de har dessutom inget krav på att man måste vara där så vi gick dit ett par timmar då och då när vi orkade.
Fatta vad jag vilade de dagarna. Och sov. Helt otroligt. Jag kände mig nästan lite pigg ett ögonblick. Bortsett från all oro gällande Victor.
Nu är vi på hemmaplan igen. Och vi har en kille som behöver uppmärksamhet 24/7. Han sover i runda slängar 30-60 minuter i taget. Utom på natten. Då sover han ibland upp till fyra timmar.
Resten av tiden gnäller han. Han gnäller för vanliga saker som att han är hungrig, har blöt blöja, magknip, närhetsbehov. Men det är liksom inte en liten stund då och då utan då, när han äntligen sover sin lilla stund har han gnällt sig trött i ett par timmar.
Det är outhärdligt.
För alla.
Lägenheten ser ut som en soptipp. De stunder då Lovisa sover eller är på dagis är vi fortfarande så fruktansvärt slut så det finns ingen ork till att göra något annat. Skulle Victor mot all förmodan ändå somna till lite måste man vara i samma rum, precis i närheten och inte ägna sig åt något som han kan vakna av.
Det enda som ökat sen Victors födelse är vår speltid på WoW. För alla dessa timmar då man måste vyssja, vagga, mata, gunga kan man inte göra så vansinnigt mycket annat. WoW är kopatibelt att göra samtidigt.
Så varifrån min enorma trötthet kommer kanske inte är supersvårt att lista ut. Att jag sällan orkar göra något kan ju också ha sin förklaring. Innan det ens har blivit så lugnt så att man kan ta en dusch och klä på sig har ju helvetet hunnit bryta ut 17 gånger. Det tar liksom mer energi än vad det ger ibland att försöka sig på något.
Jag vill ju gäna umgås och sådär, men orkar inte alltid. Särskitl inte om det är oplanerat då han jag liksom ingenting att sikta in mig på.
Så avlastning för oss skulle ju vara att Victor får barnvakt. Men.. efter allt som har hänt har vi ju såklart lite problem med att lämna honom till vem som helst. Och ett ännu större problem är att ingen vill ta hand om honom efter allt som hänt. Ingen vill vara barnvakt och kanske vara den som råkar ut för att något händer med honom.
Så det är jobbigt. Skitjobbigt. För vi är två stycken som dygnet runt lägger all vår energi på Victor.