, sa hon med en rejäl skopa ironi.
Igår ringde de från Babyproffsen och meddelade att Lovisas nya madrass hade kommit så idag när hon somnat tänkte jag åka och hämta den.
Trodde jag.
Jag blev lite förvånad när jag märkte att bilen inte var låst, eller mycket förvånad eftersom jag är noggrann med att låsa den.
Öppnar och ser att kåpan under ratten är bortsliten och att det hänger ett gäng sladdar.
Efter vad jag läst i tidningen är det rejäla räder med stölder av airbags här i stan så jag antar att det var det som hände. Allt annat var ju orört.
Gick in igen och gjorde en polisanmälan och en skadeanmälan till försäkringsbolaget samt kollade om det var okej att ändå nyttja bilen.
Så jag gick ut igen bara för att upptäcka att sladdarna var så urdragna att det inte gick att starta bilen.
Frågade Nina om hon hade sin bil tillgänglig, men det har hon först imorgon så då tiggde jag lite skjuts till Babyproffsen så jag får hämta madrassen.
På måndag ska jag ringa verkstaden så de får hämta min bil och laga den. Självrisken går på den lilla nätta summan 1800 kronor. Extremt ospännande. Tur att jag hunnit köpa barnens julklappar. Att jag ska få någon födelsedagspresent kan jag ju glömma.
Efter det här äventyret ställde jag upp mig i kö för garage. Det kan dröja ungefär hur länge som helst innan jag får något så jag antar att jag hinner flytta härifrån först, men nu har jag ställt mig i kö.
