När vi väl kom i säng och precis skulle somna började Lovisa gnälla. Jag var alldeles för trött för att sitta uppe med henne och därför fick hon ligga i vår säng. Efter att ha snurrat runt 7000 varv somnade hon slutligen.
Sen väcktes jag av att Silvio ropade på mig. Då satt Lovisa upp och kräktes som tusan. Lilla gumman. In i duschen med henne för att få bort det värsta och sen renbädda sängen igen.
Under det tumultet lyckades jag med konststycket att snava över en gardinstång som Lovisa placerat på golvet. Hade jag bara snavat hade det väl inte varit hela världen, men efter ett tag såg jag att jag lämnade röda, stora prickar efter mig.. blod. Yes, jag lyckades slica upp hälen, inte jättestort, men precis lagom irriterande.
Nu känner jag mig mer eller mindre slut, har gått upp och lagt kräklakanen i tvättmaskinen, låter de andra sova en stund till innan det är dags att göra iordning Victor för sin 12-månaderskontroll.
Sen blir det snabba ryck med att forsla hit det sista, städa det sista.. Bye, bye äckliga ersättningslägenheten och jaga damm här istället. Undrar hur många gånger per dag man kommer att våttorka innan det känns odammigt?
