Jag har någon slags förhoppning om att mina barn ska få lite bättre ekonomiskt sinne än vad jag har. Jag känner redan nu att det prjektet har misslyckats.
För några dagar sen fick jag hem ett gamecard till WoW (samlar poäng på en sida genom att svara på undersökningar och kan köpa saker för poängen). Det var ett helt vanligt plastkort och Lovisa var snabb på att rycka åt sig det och säga att hon vill lägga det i draken (sparbössan) för där lägger hon ju pengar.
Lite tragiskt känns det när barnen inte får se pengar på riktigt utan det är bara ett plastkort och vips så är saker betalda. Jag försöker, om jag har kontanter låta dem få betala sitt lördagsgodis själva och se hur man får tillbaka lite mindre pengar som växel.
I förrgår hade barnen lyckats göra något med sin TV så bilden fungerade inte. Vi sa då att den var sönder, lyckligtvis fungerade den sen igen. Då tyckte Lovisa först att hon kan ju ta den andra som står i vardagsrummet. När inte det gick sa hon att det var väl bara att köpa en ny. Nej, det kan man inte göra. Hennes svar på det var: “Nähä, är den slut i affären?”.
Det är ofta så med båda barnen, om något går sönder eller kommer bort säger de att mamma eller pappa ska köpa en ny. Vi försöker ihärdigt förklara att tar de sönder saker eller slarvar bort dem så är de borta, det blir inget nytt för det kostar pengar som inte finns. Man måste vara rädd om sina saker istället.
