Ja, för mig är det morgon i den meningen att jag äntligen kravlat mig upp ur sängen för annat än att umgås ohälsosamt mycket med toaletten. Ja, vad hände egentligen? Jag skulle nog kalla det magsjuka, eller något i stil med att om Gud nu är så god – varför finns magsjuka?
Jag har väl kunnat sammanfatta dagen i att jag ännu en gång kommit till insikt med att det inte blir några fler barn i den här familjen. Tänk att må så här i några månader, det är ju självplågeri på hög nivå.
Ses imorgon!
