Ja, idag tyckte Silvio att han nog behövde handla lite. Och jag var ju böjd att hålla med. När alla jeansen han äger är sönder på ett eller annat sätt kanske det är på tiden att ha iaf ett par hela. Vi packade ihop oss och åkte till Grand Samarkand, det är smidigare om man har med barnen tycker jag, och så är det lättillgängliga och bra toaletter vilket är ett stort plus när fröken har gått och blivit blöjfri.
Sen hittade ju Silvio det där han suktat efter så länge jag kännt honom – ett par röda sneakers (till ett okej pris). Så nu ska han tydligen leva på havregrynsgröt tills han får lön . Nädå, så värst sitter vi inte på pottkanten. Det visade sig att det där med att leva på existensminimum är vad vi är vana vid och då kan man köpa sig både byxor och skor utan att det går någon nöd på oss.