Nu är det dags för det oundvikliga – STÄDA!
Jag och Nina har varit på promenad nu en stund, utan Lovisa den här gången som sov så sött när jag gick så jag ville inte störa med att klä på henne och kånka runt henne.
Jag försökte ta lite kort, men det är bara att erkänna, jag suger som fotograf. Sen var väl varken ljuset eller naturen till min fördel, allt ser grått ut.
Dock bjuder jag på en liten bild bara för att den är så ohyggligt söt ändå. Det får mig att fundera på vad som har hänt med de människorna nu, finns kärleken fortfarande kvar?
