Teateräventyren alltså. Vi kom dit och började titta. Ganska snabbt blev Victor rädd för något och satte sig i mitt knä där han efter lite tröst ändå tyckte att det var okej. Sen blev han rädd en gång till och sa att han ville gå ut. Så än en gång har jag fått se början på något.. och ja, inte mer. Lovisa hade varit nöjd och tyckte det var roligt, men när jag och Victor gick ut satte hon sig brevid Elisabeth (ena pedagogen på öppna förskolan) och höll henne i handen.
Vad kan vi säga om det? Nästa gång går jag och Lovisa själva.
