Käre tid, vilken dag jag haft än så länge. Vissa dagar är ju helt klart lite sämre än andra. Ingen jobbigt har hänt eller så, men det kunde gjort… flera gånger. Allt började med att jag sov dåligt inatt, det var nog för mycket katthår i kuddregionen i sängen så andningen trasslade hela natten. Nåja, jag lever och det gick över så fort jag steg upp. (Jaaa, jag vet det fullständigt idiotiska i att ha två katter när man inte riktigt tål katter, men det här var faktiskt första gången jag kände av dem.)
Dagens höjdpunkt var att jag skulle till AF. Eftersom allt klaffade så bra skulle givetvis Silvio jobba heldag idag så jag fick ta med mig två vildingar. Jag lever ju i en liten tro om att myndigheter och liknande öppnar på morgonen. Så var det tydligen inte. Så när jag och mina vildingar kommer dit klockan 9 är det bara öppet till ett litet rum med två datorer så man kan hitta lediga jobb. Efter en väldigt kort stund deklarerar dessutom Victor att han är kissnödig. Och ja… då får man raska på så vi sprang ut och leta upp närmsta buskage, väldigt stilfullt.. verkligen. Vid det här laget var det ju bedrövligt lång tid tills det faktiskt skulle öppna klockan 10 så vi ägnade åt oss den traditionella sporten ‘slå dank’. När de slog upp portarna klockan 10 var det inte ett dugg öde och vi slussades in i något magiskt kösystem. Vi kan väl säga så här.. besöka AF med två ystra barn och vänta en timme var kanske inte dagens roligaste. Jag tror de flesta andra som väntade samt stora delar av personalen var ganska trötta på oss. Dessutom deklarerades det kissnödighet igen, denna gång fick vi dock en toalett anvisad så vi slapp att ännu en gång riskera 800 kr i böter för naturbehov. Efter den där timmen fick vi äntligen träffa en arbetsförmedlare och ha det där samtalet som väl mest bestod i att få barnen att inte möblera om hela rummet och svinga sig i taklamporna. Vid det här laget hade dessutom min parkeringstid gått ut för längesen så jag var lite stressad och oroad över böter. Lyckligtvis verkade även parkeringsvakterna lugna idag så det gick bra. Nu är vi hemma, har ätit lunch och jag inväntar vad mer som kan tänkas hända idag.
Åhhh.. jösses.. jag glömde ju den värsta hjärat-i-halsgropen-händelsen. När jag låst upp bilen här hemma såg jag att jag inte hade någon ruta på min plats. Den var visst nervevad. Sen i lördags.
