Det var ganska tidigt när ett tappert gäng lufsade ner till stranden för att utöva Yoga! Ja, ni läste rätt. Jag var alltså med. Det var fortfarande ganska fint väder då och havet var i stort sett stilla. Där samlades vi och böjde oss i alla möjliga och omöjliga vinklar efter toppenbra instruktioner. Det var faktiskt riktigt, riktigt skönt. Det var ju inte jobbigt som i att det var flåsigt eller så. Det var väldigt stillsamt, men ja.. jag var ju varken särskilt smidig eller stark så det gick väl sissådär. Lena hotade dessutom med att det skulle komma med i tidningen Hjärtebarnet när hon fotade för glatta livet. Det jag kände när vi gick därifrån var att min rygg var helt avslappnad och att jag hade en bra och uppsträckt hållning. Senaste jag hade en vettig hållning var… öhhh.. ehhh.. nej, detta var nog första gången. Jag kanske skulle försöka hitta lite att dona med här hemma, lite sådär för att må bra.
Förmiddagen var egentligen tänkt att ägnas åt badande i poolerna, men det började regna mer och mer så vi slappade lite istället. Sen åkte vi till Byxelkrok för att hitta lite lunch, vi kände oss inte helt sugna på campingens gatukök eftersom vi skulle äta hamburgare på kvällen och det mesta annat var stängt. Men att åka till Byxelkrok visade sig vara sjukt bra, vi hittade ett litet ställe bland sjöbodarna som hade helt fantastiskt god mat. Jag rekommenderar helt klart “Krokens sallad och fisk”, stor plus också för den väldigt trevliga och serviceinriktade ägaren (?).
Mätta och belåtna var vi tillbaka på campingen för att få lite fika i oss, det blev även lite ansiktsmålning för de barn som ville det. Det slutade sen med att jag och Lovisa följde med ett par andra för att bada i poolerna. Det var väl inte helt skönt i kylan. Lovisa skakade så hon knappt kunde gå, men bada skulle hon ändå. Besöket blev inte så långvarigt innan vi gick tillbaka till stugan och värmde oss.
Nästa programpunkt var föredrag/samtal med arbetsterapeuten. Det var ju väldigt givande förra året och jag fick massvis med aha-upplevelse. I år kunde även Silvio vara med då barnen tyckte barnvakterna var okej. Det finns så himla mycket att lära och det finns så mycket hjälp att få, men det är inte alltid lätt att få hjälpen. Helen är dock en klippa som kämpar för alla barns rätt till hjälp. Jag hade ju redan varit i kontakt med henne innan vi åkte och hon tyckte att Victor skulle ha ett bolltäcke ändå så det blir ett och det känns väldigt bra. Vi kommer även att prova ut en rullstol åt honom som får ersätta vagnen, det känns också mycket bra. Victor har kommit upp i den ålderna nu att det börjar ses som lite konstigt att han fortfarande åker vagn, då är också en rullstol en hjälp för omgivningen att förstå. Och sen håller han ju på att växa ur vagnen, det är ju sista tiden nu.
Efter kvällsmaten spelade vi lite minigolf, jag vann såklart den stora familjefejden 
. När barnen kommit i säng satt vi uppe länge, länge med några andra tappra själar och pratade, pratade, pratade. Det roliga med de vi satt uppe med är att vi alla bor på promenadavstånd från varandra här i Växjö. En av familjerna var för oss en ny bekantskap, men den andra bodde tidigare i uppgången brevid vår, Lovisa och deras stora tjej gick på dagis tillsammand, tjejerna kommer bra överens, men likt förbaskat får vi inte tummen ur att umgås här hemma. Men vi får väl helt enkelt bli bättre på det.
