Jag vet inte riktigt vad det är som händer, om mina barn är livligare än andra eller vad det är. Men när jag ska vara själv med dem heldagar som idag när det är helg så går precis allt över styr. Och jag menar verkligen allt. Jag har visioner om allt skoj vi ska hitta på som att gå på utflykt, åka pulka, besöka lekplatser och allt vad det nu kan vara. Redan vid frukost börjar kaoset och saker jag måste akutfixa på en gång innan vi kan gå vidare till nästa moment. Det blir en sån enorm hop av akutfixsaker att vi i bästa fall fått på oss kläder lagom till kvällsmaten.
På vardagar är det lite mer normalt med rackartyg, det går att ta sig igenom. Men idag. Nä, jag orkar inte. Om man samlar ihop alla hyss Emil i Lönneberga gör totalt i alla böcker så tror jag att mina barn klarar av alla på en förmiddag. Plockar jag upp efter ett hyss sker ett nytt under tiden eftersom jag inte har fokus på barnen. Jag orkar inte ens gå in på allt de gjort idag, men av det jag inte redan ordnat till tog det två timmar när Silvio kommit hem att få undan det värsta.
Idag brast det, jag orkar inte, jag låg i sängen och bölade halva dagen för jag var så himla arg, trött och ledsen och ledsen över alla saker som förstördes.
Ska Silvio fortsätta med sina helgpass får det nog bli helgdagis för barnen. Jag missar ju en massa pluggande också då det inte brukar bli så mycket av det de dagarna Silvio är kompensationsledig för att han jobbar helg. Barnen är ju hemma.. och ptja.
Nu ska Silvio jobba vanliga kontorstider i ett par veckor, då ska vi passa på att få ordning på dygnstytmen. Det har blivit lite väl mycket sovmorgon sista tiden och det medför ju i regel barn som är uppe och skuttar på tok för sent på kvällarna så nu ska vi alla gå upp när Silvio går upp.
