Nu ska jag göra något så ovanligt som att lägga mig innan midnatt, långt innan midnatt. Jag vet inte när det hände senast, men jag behöver det.
Idag gick det bättre på skridskoskolan. Vi har ju haft en massa peptalk hela veckan så idag höll inte Lovisa i fröken något alls, bara när hon behövde hjälp upp. Mycket stolt mamma! Fast jag var nog inte den mest sympatiska mamman på läktaren, jag sa något om att om det var jag som var lärare skulle jag ge ungarna en liten knuff i ryggen så det blev lite fart. Det kanske är därför jag får sitta på läktaren 
. Lovisa får man ge lite mentala knuffar för hon kan vara lite för försiktig och rädd för att misslyckas så vi har pratat jättemycket om att det inte gör något om man ramlar och att alla ramlar, även de som är jätteduktiga ramlar. Det ingjöt tillräcklig med mod i henne.
Victor tror fortfarande att han kan åka och inte behöver någon hjälp, det får morgondagen utvisa.
