Barnen hade knappt tid att säga hejdå när de kom till dagis för de var så himla glada att vara tillbka. Tur att de var lika glada sedan när jag hämtade dem igen. Sötungar.
Det blev inte så mycket knätrolleri för min del, jag har ju bästa brorsan. Inte för att jag är förtjust i att låna pengar, de ska ju tillbaka också, men det var trevligt att kunna erbjuda lite ätbart här hemma. Matkassen är ju helt klart räddningen så vi får vanlig mat, men efter att Victor satte i sig hälften av ingredienserna till en rätt var den lite svårlagad, bättre lycka imorgon.
