Usch så stökigt här är. Det där med att städa hinns inte med, eller orkas inte med. Morgonen börjar med att man blir väckt av något barn och sedan är det fullt ös tills man stupar i säng. Under den vakna tiden är det aldrig man får vara ostörd med något så länge att man hinner diska disken, hänga tvätten eller något annat. Jag är ju annars van vid att fixa lite sånt här när jag är hemma och pluggar. Lite småpauser behövs ju mellan varven och då är det perfekt att ladda en maskin tvätt, hänga lite tvätt, fixa lite disk eller ta ett varv med dammsugaren.
Nåväl.. ryggen är paj som vanligt, men jag tar ändå itu med disken för jag orkar inte se den imorgon när jag stiger upp. Oftast är ju tallrikar och sånt diskat, men grytor och bukar tycks ha en tendens att bli stående.
Barnfri någon vecka eller två hade varit fint, tänk så städat det hade blivit här. Dels för att man aldrig blev avbruten och dels för att det inte fanns några som stökade så förskräckligt.
Visserligen har jag aldrig varit något under av städning, jag verkligen hatar att utföra hushållsarbete av alla slag, men man måste så det görs ändå, men det är ju inte med glädje direkt även om jag verkligen trivs när det är städat och fint. Det är dock lättare att motivera sig när man vet om att det kommer att se lika fint ut fem minuter senare också. Sambon då? Han är ett värre antistädfenomen än mig…
