Jamen så känns det idag. Herregud så kaosigt vi har det. Det slår liksom aldrig fel att min trötthet, orkeslöshet och huvudvärk sammanfaller med aspigga, lite väl påhittiga barn.
Allt var ganska normalt så länge Silvio var hemma, men sen började han jobba klockan 14 och har precis slutat och är på väg hem. Sen dess har nog det mesta ganska enkelt kunnat beskrivas med kaos. Jag orkar inte ens tänka på hur det ser ut här hemma, de små trollen har verkligen vänt om på precis allting. Hur orkar de? Och varför blir de inte trötta av utelek?
Nåja, några veckor till sen blir det lite normalt igen med dagis på dagarna och sådär. Jag måste ju hinna plugga lite i augusti och det går ju varken före eller efter jobbet om barnen är hemma så de får vara lite dagtid på dagis också så att jag hinner och orkar. Å andra sidan slutar nästan all deras dagisvistelse med att jag somnar. När det äntligen är lugnt liksom. Hemskt, men sant. Inte konstigt det går så dåligt i skolan om jag bara sover 
.
