Victor alltså, det finns ingen som lyckas slå sig och skada sig så mycken som han. Jag har trott länge att jag är jordens klantigaste person som alltid har diverse sår, blåmärken och bulor för att jag skadar mig på precis allt. Victor tycks ha fått den fantastiska förmågan av mig.
När vi går ut till bilen brukar ofta barnen springa i förväg och jag kommer lufsande efter. Idag fick jag dock snabba på för mitt lufsande avbröts av ett illvrål. Då hade Victor ramlat och slagit upp knät, armbågen och handen. Tur att vi har lite omplåstringsgrejer i bilen. Det hela gjorde dock att jag fick stressa en hel del sen för att hinna till jobbet. Nåväl. När vi kommer hem igen på kvällen lyckas han nästan med samma konststycke. När vi klev ur bilen skulle han busa lite med Casper som var ute och rastade Silvio (eller hur det nu var), såklart lyckas han ramla igen och skrapar upp ett finger.
Som om inte det var nog fick han näsblod på dagis. Helt utan anledning så det var nog inget klanteri inblandat. Nu håller vi bara tummarna för att glasögonen är lätthittade imorgon då de togs av i samband med näsblodet, men det får lov att vara morgondagens bekymmer.
