Klockan 7 i morse ringde min väckarklocka. Hur ofta händer det liksom? Men ska man på Ponnia Cup så ska man. Jag lämnade Lovisa hemma med Silvio eftersom han inte skulle börja jobba förren klockan 14, alltså onödigt att släpa med henne. Satte mig på en plats i solen för att inse att staketet var byggt så att man hade det mitt i synfältet, mindre lyckat. Nåvä, allt var bra och jag fnissade åt de helt hysteriska ponnymammorna som satt brevid mig. De kunde absolut inte ett dyft om hästar, men skrämma upp varandra till vansinne i väntan på att deras barn skulle rida kunde de definitivt.
Eftersom det var galet varm och soligt flyttade jag så småningom till skuggan, fanns typ ingen skugga på hela området. Lite jobbigt. Lite lagom när jag tänkte bege mig hemmåt så fanns det en funktionärslunch över, vem tackar nej till lite gratis käk? Inte jag!
Hem, slänga ihop lite matsäck åt Lovisa och skjutsa ner Silvio till jobbet. Tillbaka på tävlingsplatsen häckade jag i sekretariatet resten av dagen. Där fanns en stol, skugga och en Sofia. Perfekt! Mindre perfekt var den massiva getinginvasionen. Alltså, någon geting då och då, men det var massvis överallt tyvärr.
Eftersom det är en stor tävling fanns det ganska mycket utställare av olika slag, en var rolig. Han klagade konstant på arrangörerna hela dagen för att en annan utställare sålde snygga schabrak billigt. Jaha? So, arrangörerna kan ju knappast bestämma priserna. Sen var de överlag missnöjda med att det var så lite besökare, vädret någon? Stranden är ju relativt lockande en sån här dag så det var väl i princip bara de tävlande med familjer som var där.
Hur gick det för skitungen då? Första klassen hon red i kom hennes lag trea, väldigt bra då det var stilhoppning. I andra klassen, som var individuell, fick hon ett stopp på sista hindret så det blev pannkaka av resultatet, men hon var väldigt nöjd ändå.
Så en trevlig dag, får se om jag gör en repris imorgon, i så fall blir det bara från ca 15, så lite kortare.
