Den där Murphy tycks ha flyttat in permanent hos den här familjen. Han började lite lättsamt med bilkrångel för att inte skrämma upp oss allt för mycket utan låta oss invaggas i en trygg falskhet. Sen kom dundersmällen med en sjuk bebis, okej, vi är tuffa personer så vi kan tackla även det bekymret, men förtroendet för Murphy började helt klart vackla.
Nu tänkte Murphy att det är dags att dra till med ett riktigt trumfkort för att skaka om oss ordentligt, vi lägger ner de vuxnas arbetsplats. Så nu är Murphy definitvt vräkt härifrån, men tycks ha lite svårt att ta sig vidare.
Så, idag kom det mindre muntra beskedet att vår arbetsplats stänger ingen 15 december, verksamheten flyttas till Östersund. IJag tänkte säga att i värsta fall får vi flytta dit, men i värsta fall är att stå utan jobb. Enda lilla positiva, om det nu finns något sådant är att vi kan flytta från Växjö då ingen egentligen vill bo här. Av praktiska skäl skulle det vara bra om vi kom en bit söderut till, men vi får som sagt se vad framtiden utvisar. Jag är ju ledig ett tag till, men Silvio får sätta igång med jobbsökandet.
Tungt. Hur många bakslag pallar man?
