Mitt i allt knas här finns även roliga saker.
När Lovisa var några veckor gammal förklarade Silvio väldigt grundligt för henne att hon ‘ska passa sig för killar som sin pappa’.
Nu försöker jag intala Victor att han å andra sidan inte ska bli en sån kille som sin pappa 
.
Annars har jag lärt mig att ‘bra’ är ett relativt begrepp. Jag är snittad, men uppe och går mina långa vändor, det gör ont, mest i ryggen faktiskt. Ändå hävdar jag att jag mår bra, för jag kunde ju fortfarande vara beroende av rullstol och smärtlindrande.
Victor ligger uppkopplad med diverse slangar, kanyler, elektroder osv osv i all evighet. Ändå säger man hela tiden att han mår bra. För det gör han ju om man ser till omständigheterna.
Nu ska jag ägna mig åt lite seriösa saker. Typ fylla i om min föräldrapenning till försäkringskassan. Kan vara bra att göra senast idag om jag vill ha pengar på måndag.
