Det har hänt en del senaste dygnet.
Efter att jag skrev förra inlägget gick jag för att umgås med Victor igen. Jag fick då veta att han skulle iväg på röntgen så det var fullt pådrag för att göra honom klar för den resan.
Av någon outgrundlig nyupptäckt styrka som följde jag med till röntgenavdelningen. Man är ju sådär fit for fight efter ett snitt, men jag är förmodligen för envis för mitt eget bästa ibland. Röntgen gick bra!
Igår eftermiddag sa de också att de skulle testa honom för kromosomsjukdomen Catch-22. Ni som läst Abbebloggen jag refererat till ibland vet att han har det felet och det hänger ibland ihop med hjärtfel. Läkarna vill ju gärna få så mycket information som möjligt. I övrigt har de sagt att vanligaste orsaken till hjärtfel är ärftlighet eller midicinering hos mamman. Då jag inte ägnat mig åt starkare saker än Alvedon och Postafen känner mig oskyldig.
Igår blev jag även förflyttad från mitt lyxiga singelrum till en sal med andra patienter. Det resulterade i att jag i princip inte sov något i natt. Kanske också pga alla spänningar, sjukt obekväm säng och så saknade/saknar jag Lovisa något alldeles enormt.
I morse när vi gick till Victor fick vi veta att han skulle opereras i eftermiddag. Nervöst, men sjukt skönt att få det avklarat. Det har ju känts som det första stora hindret. Under eftermiddagen fick vi träffa kirurgen och narkosläkaren som förklarade allt som händer och ska hända väldigt utförligt. Vi fick också veta att nästa operation ska ske när han är 3-4 månader och den sista när han börjar närma sig 2 år. Lilla älsklingen!
Det var med ganska tunga steg vi följde honom till operationen. Efter det fick vi rundvisning på den intensivavdelning han nu vårdas på.
Medan operationen pågick flyttade jag igen. Jag är numera ingen patient längre utan bor på hotellet tillsammans med Silvio. Skönare sängar, Tv igen och framförallt lugn och ro 
.
Kirurgen ringde strax innan 17 och meddelade att operationen var klar och att allt hade gått jättebra. Vi har efter det varit och hälsat på Victor igen. Han ligger nu i respirator så det är ytterligare ett par slangar kopplade till honom. Jag undrar om det finns någon yta kvar på honom som det inte går en slang, kanyl eller liknande till. Stackars liten.. 
Saknaden efter Lovisa blev ju inte bättre då hennes farmor skickade ett sms och skrev att hon hade sett ett kort på Silvio och sen bara gått runt och sagt ‘pappa’. Lilla stumpan. Vi försöker att få plats på Ronald Mc Donalds hem istället så att vi har möjlighet att fixa med mat själva samt att kunna ta hit Lovisa också. Just nu blir det lite väl dyrt att äta allt utom frukost ute.
