Det här inlägget kommer att gå till historien på ett eller annat sätt. Dels för att jag första gången kommer att visa mitt missnöje över namngivna personer och dels att jag skutar hålla det inom mig och faktiskt säga vad jag själv tycker för att jag behöver det utan att tänka på om någon tar illa upp. För det gör säkert någon. Men spelar roll, för jag har tagit illa upp och känner mig jävligt överkörd och jag har rätt till de känslorna.
Nåväl. För att försöka göra en lång historia kort. Vi har ju under en längre tid försökt spara ihop till en ny bilbarnstol till Lovisa, det har väl lyckats mer eller mindre. Oftast mindre. Då vi i princip aldrig varit ute och åkt var det ändå inte urakut. Nåväl, jag fick en slant av pappa i julklapp som skulle gå till en bilbarnstol. Pengarna räckte till ungefär en halv stol, resten av summan fortsatte vi önska oss alternativt skulle lägga ut själva.
Vi åptalade för SIlvios föräldrar att det var bidrag till stolen som vi önskade oss i julklapp. Ungefär samma dag ringer Silvios bror upp och berättar om en begagnad stol han hittat och vill köpa. Silvio säger då att det inte är intressant för oss då vi vill ha en helt ny stol. (Anledningen är främst ur säkerhetsaspekt och dels få en stol som passar oss.)
Här någonstans tror man att allt är lugnt.
Vi åker som bekant till Silvios föräldrar över jul och dagen innan julafton beger sig hans bror och pappa ut på en liten ärenderunda. Tillbaka kommer de med en… bilbarnstol. Jag skulle inte ens kalla den bättre begagnad för den är riktigt välanvänd. Jävlar vad jag ansträngde mig för att inte börja lipa då för jag kände mig så totalt överkörd och otacksam och allt på en gång.
Hemfärd. Silvios bror monterar stolen i framsätet på vår bil. Jag tycker inte att den sitter bra, men efter en del joxande tycker jag att jag får hyfsad ordning på den. Tänker inte just då i mitt höggravida stressade tillstånd på hur den är fastsatt. Senare slog det mig att den är fastsatt i stången under bilsätet som man använder för att skjuta stolen framåt eller bakåt. Hela jävla sätet rörde alltså på sig, och skulle kunna göra vid en eventuell krock. Helt uppåt väggarna galet alltså.
Efter detta körde vi i princip inget så jag har inte tänkt mer på det. Silvios föräldrar hade stolen i sin bil och där fanns fästen så det fungerade.
När vi skulle hem från Lund hämtade som bekant Nina oss, hon hade lånat sin pappas bil. På grund av airbag monterade vi i baksätet. Inte heller i en sprillans ny bil fanns färsten för en sån gammal bilstol. Här börjar jag surna ihop lite till.
Idag kom droppen som gjorde att jag blev riktigt jävla less. Hemsjukvården hade dåligt med tider idag så vi skulle åka till sjukhuset. Eftersom lite andra ärenden stod på agendan skulle hela familjen med. Det slutade med att bara jag och Victor åkte. Det finns absolut ingenstans, på någon plats i bilen det går att fästa en sådan stol.
Så om vår ekonomi inte redan var sjukt ansträngd behöver vi nu hosta upp ungefär 2000-2500 kronor lite snabbt för att köpa en NY stol som fungerar i vår och andra bilar.
