Victor var hostig igen och vill ligga i vår säng för att hosta och gråta. Stackars liten, det verkar bara vara när han sover som han får hostan, men det är väl då slemmet fastnar och måste upp.
Idag är barnen på dagis igen och jag kan ägna mig helhjärtat åt att ignorera det jag borde göra. Istället njuter jag av ensamheten på bästa möjliga sätt – fulsjunga slagdängor. Det blir inte bättre än så!
