Ja, det är väl egentligen ingen större sensation, jag gillar ju att läsa även om det inte blir så många böcker som det blev innan kidsen kom och vände uppochner på min tillvaro. Att ligga på soffan en hel dag och läsa en bra bok funkar inte riktigt nu, men ett par sidor innan jag somnar brukar hinnas med.
På bokrean köpte jag Brobyggarna, Jan Guillou. Jag diggar ju böcker med lite historisk handling, ja, eller jag diggar ju det mesta med några undantag. Arnböckerna slukade jag ju snabbt när det begav sig och den här Brobyggarna har gått ovanligt snabbt den också. Och vad ska man säga, Jan är ju inte mannen med de mångfacetterade huvudpersonerna. Det är ju mer machostuket på personerna i boken, de är hjältar och det finns inget de inte rår på eller klarar av. Men om man bortser från det lilla underhållningsvärde som det faktiskt är i den typen av personer så var det en för övrigt småintressant bok som tar läsaren genom den tidigare delen av 1900-talet. Man får även som läsare följa med i första världskriget, men då främst genom hur det var i Tyska Östafrika.
Står man ut med mycket macho och inte så djupa personligheter så rekommenderar jag boken, jag kommer läsa resten av serien för jag är ändå nyfiken på hur det ska gå för huvudpersonerna.
