Igår när vi gick hem från dagis började Lovisa gråta hjärtskärande för att hon glömt ett kort på sin hylla. De får bara med sig skor och jack till avdelningen de hämtas på och eftersom mina barn vill ha med 1000 prylar till dagis trodde jag det var något av hennes vanliga skräp hemifrån så jag förklarade att vi skulle ta med det idag istället vilket hon accepterade med några snyftningar.
Så fort vi kom till dagis gick Lovisa till sin hylla och var alldeles till sig och kunde inte vänta på att jag skulle se vad det var för kort, det var hennes första kalasinbjudan från en av hennes dagiskompisar. Hon blev så himla, himla glad för inbjudan och pratade massvis om att det kommer en massa gäster och än den ena än det andra. Nu är det ju en månad kvar, men gissa om det är någon som längtar redan.
Dagen andra trevlighet är att jag tycks ha slimmat till mig såpass att mina arbetsbyxor snudd på passar. Lite, lite sitter de ännu åt, men det är inte alls som första dagen när jag fick kämpa som en tok för att kunna knäppa och sen hade jag ont i magen i några dagar efteråt för att byxorna suttit åt. Det känns bra. Senaste tiden har jag haft de lite fuskknäppta med ett gummiband i knappen, men idag funkade att stänga helt och det känns inte allt för obekvämt. Och egentligen har jag ju inte gjort något alls, bara slutat med godismoffandet. Jag har ju druckit cola om vi ätit ute och ätit fikabröd om det har bjudits eller jag har bjudit. Maten i övrigt har jag inte ändrat på, jag äter vad jag känner för och när jag är hungrig. Men lite smalare tycks jag ha blivit 
Nu väntar jag mest på att slippa den sega förkylningen jag dras med och sen vill jag träna. Men så kom jag på att min häl inte går att gå på så jag får väl cykla eller simma. Egentligen borde jag väl få min fot kollad av läkare, men det var ju det där med att orka..
