Blåjeans

Första delen i min musikhistoria.

Jag är lite osäker på årtalet, men jag tror att det var 1996. Jag gick i nian. Jag var ganska ofta själv hemma då pappa och Margareta ofta var iväg på diverse resor. Den här gången var inget undantag. Det blev ganska naturligt att vi (jag och kompisar) hängde hos mig och pluggade, käkade nudlar och annat ofog.
En av de här dagarna kom Minna i rasande fart på sin gamla cykel som hon målat knallgul. I handen hade hon en skriva och med andan i halsen sa hon att det här m å s t e ni lyssna på för det är skitbra. Vi som inte hade pengar över till skivor gladdes åt att Minnas storebror köpte jäkligt mycket skivor.

Vad vi fick höra den här gången var Kent och första låten var Blåjeans.

Kärleken till Kent har hållt i sig genom åren, men det var länge jag liksom aldrig lyssnade på några andra skivor än den första och lite den andra för jag var rädd att det aldrig kunde bli lika magiskt igen.

Sommaren 1996 åkte vill til Växjö för att gå på Karl-Oskardagarna. På Stortorget skulle Kent spela. På den tiden var man tvungen att betala inträda och vara myndig så inne på området var vi aldrig, men vi stod utanför och lyssnade.

Förra sommaren kände jag mig gammal i Kentsammanhang så en kollega hade en t-shirt och stolt deklarerade att hon hade lyssnat på Kent så länge som sex år…

Hursom. Låten. Texten är fortfarande förbryllande.