Än så länge har Casper haft en ganska okomplicerad tillvaro hos oss. Att promenera och hänga med familjen har räckt för att han ska känna sig nöjd med livet. Men det var ju inte därför jag längtat så länge efter en hund och slutligen fått en. Jag har ju större delen av mitt liv hängt i stallet, haft hästar och allt det där. Den biten tänker jag ju återuppta när tiden och ekonomin är till min fördel igen. Jag saknar samspelet med ett djur och allt liv i skog och mark som det medför. Så nu kompromissar jag och har en hund, men en hund får jag ju de där bitarna även om det inte är på samma sätt.
Nu till hösten känns det bra att komma igång lite mer. Dels öka på promenaderna, men även träna lite mer samspel, eller lydnad. Jag har ju något drömscenario om en hund som ska kunna gå okopplad utan att springa efter något/någon och som kommer direkt på inkallning så vi har lite att jobba med. För det mesta lyssnar han fint om han inte blir störd, men han är väldigt lättdistraherad så det går väl sissådär. Han har nästan slutat försöka jaga cyklar så något går ju åt rätt håll.
Förutom det så skulle det vara roligt att prova på något annat och jag har läst lite om spårning, det låter himla roligt. Jag har inga planer på karriär inom det, men för att göra något roligt och utmanande tillsammans med Casper.
Nu får vi bara hålla tummarna för en frisk höst och att det inte blir en favorit i repris från förra hösten då jag hade en seg luftvägsinfektion som aldrig ville ge med sig. Det var bara att vinka farväl till kondisen 
.
