Jag kommer ihåg när jag var liten och det delades ut veckopeng eller om jag fick en liten peng av farmor, då sprang jag direkt till kiosken och köpte godis. Min bror däremot sparade. Sen var jag avundssjuk för att han hade så mycket pengar och kunde köpa något dyrare.
Och inte är jag bättre nu, springer och köper godis så fort jag får pengar. Inte riktigt, men det känns nästan så. Jag är fortfarande dålig på framförhållning och att spara för att kunna köpa något dyrt. Att min käre karl är precis likadan är ju knappast en fördel 
.
Lovisa har på senaste tiden börjat intressera sig mer för pengar och att räkna. Sen känns det inte helt lätt att förklara värde på pengar när vi alltid drar ett plastkort i affären. Säger man till Lovisa att man inte har pengar till något hon vill köpa säger hon alltid att vi kan ju betala med kortet istället. Funkar inte riktigt så… Nåväl. Hon har ju lyckats slarva bort pengen hon fick när hon tappade sin första tand, men hon är en rackare på att hitta mynt som hamnar lite varstans och igår skulle jag visa att fem enkronor var lika mycket som en femkrona så hennes samling utökades visst lite. På morgonen sa hon att hon ville köpa kakor för sina pengar efter dagis. Låter det bekant?
På kvällen kom hon istället på att hon ville ha lappengar för de var nog värda lite mer. Jag föreslog då att hon kanske kan börja få lite veckopeng, men att hon i så fall måste bli bättre på att plocka undan på sitt rum. Jag förklarade att det är precis som när mamma och pappa jobbar och får lön, men i ett barnperspektiv. Jag förklarade också att det är ganska dumt att köpa godis för pengarna och bättre att spara flera pengar så kan hon köpa något större, en leksak som hon vill ha eller så. Hon sken upp när leksaker kom på tal, men var väl desto mer butter över städkonceptet (hon blev nog inte bortbytt på BB trots allt, hon är för lik mig). Vi får väl se hur det går..
