Jomenvisst, inbokad visit hos Mobergarna blir ju aldrig pannkaka. Jo, just idag blev det faktiskt det, men det berodde mer på de goda lunchpannkakorna. Sen var det mest fullt ös på barn och mycket prat med vuxna. Som sig bör alltså. När det var dags att åka hem fick vi nästan med oss ett extra barn hem för det var en liten rackare som inte ville skiljas från vännerna utan som kröp in i vår bil istället.
För att toppa denna dag så bestämde jag och Hannah att vi ska gå ut en kväll och dricka några öl och nu har vi äntligen lyckats spika datum för det också. Det ska bli himla skönta för det var åratal sen vi kunde umgås utan barn och män så det är verkligen på tiden med lite ostört häng.
Det är vid sådana tillfällen jag kan sakna mina vänner. De där som känt en hela livet. De där som man lekt med som liten, som känner ens föräldrar, som varit med under alla knäppa fester, funnits där genom alla pojkvänner och som känner en utan och innan. De där som kan hela ens bakgrund och man kan påbörja ett samtal om vad som helst utan att behöva dra bakgrundsinformation. Vänner av den sorten har jag bara en kvar på hemmaplan, men ack så värdefull hon är.
Jag är glad även för nytillkomna vänner som kan ge perspektiv på både det ena och det andra, men jag kan verkligen sakna att umgås med de där som känner mig. Hursom, vi får det förhoppningsvis rasande trevligt på vår uteafton.
