Det är nog en och annan som knåpar på en årskrönika såhär på årets sista dag, jag är inget undantag.
Året har verkligen varit innehållsrikt. När året började hade jag fullt upp med heltidsstudier och halvtidsjobb. Inte alltid en enkel kombination. Jag dammade också av min symaskin och tog upp ett gammalt intresse. Att sy har jag gjort lite från och till i perioder och jag tycker ju liksom om det, jag behöver få vara kreativ och att sy är för mig ett enkelt sätt att få utlopp för min kreativtet.
Ett par månader in på året fick jag erbjudande om en riktig anställning på företaget jag varit inhyrd på. Det behövdes inte särskilt lång betänketid för att tacka ja till det erbjudandet då jobb verkligen varit ett stort problem. under så många år. Min nya utmaning blev att klara av det sista av skolan samtidigt som jag helt plötsligt jobbade heltid. Det blev många långa kvällar vid datorn och jag var minst sagt stressad.
I början av sommaren var jag äntligen klar med skolan och blev storslaget firad av mamma och Kalle. Samma helg var jag och Silvio på vår första date. Efter sju år tillsammans och två barn senare kände vi att det kanske var dags för en första date.
Sommaren kom och jag började då känna att jag mer än någonsin hade haft mycket stress under många år och jag var förbannat trött. Tyvärr hade jag inte hunnit jobba ihop några semesterdagar, men jag tog mig råd att vara ledig två veckor utan betalning.
I slutet av sommaren började Lovisa sin nya etapp i livet och gick från att vara dagisbarn till att bli skolbarn i och med att hon började förskoleklass. Övergången har inte varit helt smärtfri och det finns fortfarande mycket att jobba med, men det är häftigt att se hur ens barn växer och utvecklas även om det går lite snabbt ibland 
.
Hösten har inte varit någon bra tid för mig. Jag har mestadels varit trött och stressad. Det har inte varit enkelt att puzzla ihop det nya vardagslivet med skola som börjar klockan 8 på morgonen för Lovisa, ett nattsuddare till son och ständigt kvällsjobb för mig. Jag har tagit varje chans som funnits och tackat ja till dagpass när det erbjudits för att få vanliga vardagskvällar med familjen. Vi brukar lite skämtsamt, men med en del allvar säga på jobbet att det är ingen mening att försöka ha vänner utanför jobbet för det är omöjligt att träffa dem och det stämmer ju till viss det. Med Silvio som jobbar varannan helg blir det inte mycket tid och ork över till annat.
Såklart har det inte bara varit tungt och motigt. Att ha fått ett jobb och att vi äntligen är två som kan bära den ekonomiska bördan i familjen är ett jättefin start till att få rätsida på saker och ting igen. En stor stressfaktor försvann. Jobbet har också medfört många nya, fina vänner som jag är jätteglad över att få träffa varje jobbdag. Jag har fått många nya erfarenheter från de människor jag träffat och det är lärorikt och nyttigt att få nya perspektiv.
Nu har jag varit ledig ett tag och snart är det dags att återgå till verkligheten, men först ska vi ta itu med nyåret.
Jag vill avsluta med att önska alla ett riktigt Gott Nytt År! Jag hoppas att 2015 blir ännu bättre.
