Ja, man ska inte ha för höga förväntningar på saker och ting så jag vill inte säga något om nya möjligheter eller nya utmaningar utan nöjer mig med nya motgångar. Det passar min smått pessimistiska personlighet, om inte annat blir jag i regel positivt överraskad.
Som i att jag faktiskt steg upp innan 8 idag och tog itu med att decimera tvättberget och röja lite i köket. Sen kom det ju såklart ett bakslag. Jag ska hjälpa en jobbarkompis med att fixa ett par jeans så att det passar till något slags köruppträdande. Så långt allt väl, även när han säger att han ska komma förbi vid 10 för att lämna jeansen som ska fixas. Så glad i hågen trotsar jag min normala tidsoptimism och hoppar in i duschen redan vid 9 för att slippa just det som sedan händer, nämligen att han ringer på dörren när jag är i full färd med att duscha. Misstänker att jag inte bara ska fixa jeansen utan även köpa honom en klocka, alternativt sluta duscha närmsta 24 timmarna innan jag väntar besök.
Nu däremot tänkte jag sova. Eller läsa bok sen sova. Jag hyser någon slags förhoppning om att träna imorgon. Återstår att se om jag lyckas få upp Victor i tid för dylika aktiviteter, han är liksom fortfarande vaken. Inte idealiskt någonstans och under hans drygt 6 år i livet har han ännu inte lyckats ordna till en dygnsrytm som passar samhällets norm. Lite jobbigt, men någon gång kanske han lyckas. Jag lyckas ju inte heller så bra, sover gärna bort förmiddagarna och läser halva nätterna så jag har ju mina misstankar om vem han brås på, inte för att hans far är bättre i det avseendet, men jag kände att den där sonen kunde kanske vara lite lik mig på någon enda punkt.
Färdigsvamlat!
