Vår lilla resa

Jag och barnen har klarat av vår resa till Legoland. Vi är hemma igen, lite tröttare, mycket fattigare och med många minnen.

I tisdags gav vi oss av jättetidigt på morgonen. Resan gick riktigt smidigt då barnen sov större delen av vägen. Att köra med pigga, vakna barn kan ju vara lite smått påfrestande för tålamodet så sovande barn var väldigt behagligt.
Första dagen var riktigt skön, det var toppenväder och vi hade fullt upp med att kolla in så mycket som möjligt. Barnen vill ju gärna göra allt på en gång så det blir ju en hel del springande hit och dit, istället för att beta av saker och ting metodiskt, nåja, jag kan ju inte begära för mycket på deras resa.
Den stora nackdelen som vi upptäckte ganska snabbt var det evinnerliga köandet till precis allt. Jag skojar inte om jag säger att vi ägnade minst 80% av vår tid till att stå i kö till något som är över på nolltid. Och barn är ju sådär förtjusta i att stå i kö, det var visserligen bra anordnat på en del ställen med lite pyssel att uppehålla köande barn med, men oftast blev det gnäll och bråk. Vi stod inte i en kö på hela dagen där barnen i startade slagsmål.

Dag två, alltså onsdagen lovade väderleksrapporten regn. Jag tänkte att vi har ju med oss regnkläder så det är ju ingen större fara. Regn är regn, men Legoland är ju roligt ändå. En fördel hade ju varit om de envisa ättlingarna faktiskt tog på sig regnkläderna. Lovisa tog på sig regnjacka, men vägrade knäppa. Det var utgångspunkten för en heldag ute i regn. Och blöta blev de ju såklart. Fördelen med sämre väder var kortare köer så vi hann beta av en hel del attraktioner och även anmäla barnen till trafikskolan. Trafikskolan klarade av i ösregn och barnen var glada över att ha fått körkort.

Sent på eftermiddagen var jag ganska less på allt och insåg att skulle jag orka köra hem så får vi nog ta och åka ganska snart så det gjorde vi. Vid det laget var även barnen ganska trötta och framförallt blöta. Så inga vilda protester när jag föreslog att vi skulle åka hem.

Hemresan gick också smidigt även om barnen bara sov någon timme i början så sen var det lite mer vakna och uttråkade barn, men så kan det vara. När vi bara hade 3-4 mil kvar hem och barnen för jag vet inte vilken gång i ordningen frågat när vi är hemma och jag svarat att vi skulle vara hemma om typ en halvtimme så var det stopp på vägen. Såg först att det var lite kö, men det visade sig vara tvärstopp. Nu kändes det bra att leva i en modern tid så att jag kunde ta reda på varför det var stopp. Efter lite koll läste jag att det varit en trafikolycka. Alltid tragiskt med en olycka. En timme blev vi stående innan vi kunde åka de sista milen hem.

Hemma igen uppdagades att Sixten fattades, Lovisas superviktiga gosedjur. Efter att ha kollat igenom allt bagage var det bara att maila stället där vi övernattade för att fråga om de hittat Sixten och det hade de lyckligtvis så den lilla tilltufsade grodan ska få åka paket hem till Lovisa igen.

Hur ska detta sammanfattas? Jo, men det var överlag bra. Barnen var supernöjda och tyckte det var jätteroligt. De var nog inte i närheten av så besvärade av köer som jag var. Ett stort minus är just köandet, det känns verkligen inte okej att behöva vänta en timme för en attraktion som är över på någon minut. Nej, köande är inte min grej. Ett annat stort minus var att det var väldigt dyrt. Visst att det alltid är dyrt på turistställen, men detta var nog ett av de dyraste ställen jag besökt. Och det sista som inte går att belasta någon annan för är att det inte var helt smart att åka ensam med barnen. Nu var ju inte den ursprungliga planen så utan det skulle varit ytterligare en vuxen med, men nu blev det inte så i slutänden. Det var lite nackdel att inte kunna dela upp ibland är barnen ville göra olika saker. Det fanns åkattraktioner som Lovisa ville åka, men inte Victor. Det var lite “läskiga” grejer så Lovisa hade behövt sällskap, men det kändes varken okej att lämna Victor själv eller att låta Lovisa åka själv så hon fick missa en del grejer hon gärna ville åka. Så bunkra upp med många vuxna, mycket pengar och tålamod är väl rimligt.

This entry was posted in Resor. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

* Copy this password:

* Type or paste password here:

115,739 Spam Comments Blocked so far by Spam Free Wordpress

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>