Varför bryta ett vinnande koncept? Det har i vanlig ordning inte varit en lugnt stund. Har det inte varit ombokning av tandläkartid har det varit fotbad i katternas vattenskål. Har det inte varit tröttgnälliga barn har det varit matvägrande och helt plötsligt sovande barn. Varje dag är helt oförutsägbar, det är bara att hänga på och hoppas att det blir det bästa av situationen.
Lovisa hade gett blanka tusan i att äta något idag på dagis, istället hade hon skrikigt och bråkat. När jag frågat varför hon inte åt sa hon att det var för att hon inte tycker om potatis (jag antar att pappa och mamma har väldigt svårt att hålla sig för skratt just nu). På dagis brukar hon alltid äta jättebra och det är skönt eftersom hon kan vara väldigt kinkig med mat hemma. Så när hon kom hem klämde hon i sig inte mindre än fem leverpastejsmackor. Det får väl anses vara mat det också. Sen beställde hon spaghetti och köttfärssås till kvällmat, vi kan väl säga som så… hon åt inte särskilt mycket. Den trötta Victor somnade precis innan maten så han fick fortsätta med det, det går ingen nöd på honom idag.
Imorgon ska jag äntligen på intervju på det där stället där jag hoppas att jag ska få jobba. Jag vill så himla gärna ha jobbbet och jag hoppas att den känslan hänger i även imorgon.
