Får man gråta nu?

Jag kanske fuskar eftersom jag redan har klarat av den biten idag?

Jag vaknade i morse av att min klasskompis som jag eventuellt skulle åka till Värnamo skickade ett sms och sa att hon inte åker nu på morgonen. Jag började genast kolla upp alternativ och kom fram till att tågen var inställda, men att vägarna skulle vara okej. Så den där bilen som jag senast igår sa att jag inte ville åka till Värnamo med fick trots allt köra mig till tentan.

Själva skrivandet gick snabbt då jag inte kunde så mycket kände att 15 sidor meningslöst svammel fick räcka. Att jag skulle få komma hem tidigt kändes bara skönt, jag bahövde ladda om lite. Ut ur Värnamo kom jag och sedan på påfarten till väg 27 tog det tvärstopp. Bilen ville inte vara med längre. Jag lyckades inte starta den heller. Så där satt jag och lipade såklart för det kändes lite som att måttet var rågat för vad jag orkar med. Efter ringande hit och dit blev det till sist bärgningsbilen som fick komma och rädda mig efter 1½ timme, när hon som körde bärgningsbilen skulle kolla på min bil startade den hur snällt som helst. Alltså, ärligt. Inga problem. Jag hade provat hur mycket som helst och så fort hon vrider om nyckeln så fungerar bilen. Nåja, kände inte för att köra hem den så körde den till ett ställe och fick skjuts till stationen för att ta tåget hem.

Strax är det dags för jobb och med även trasiga cyklar får jag gå eftersom det inte ens gång någon vettig buss dit. I väntan på att gå till jobbet tröstäter jag choklad (får jag inte göra det idag får jag aldrig göra det) och tittar på gubbarna som lägger nytt tak på grannhuset efter att taket blåste av igår.