För ett tag sedan gick det att läsa i lokaltidningen att en förälder var upprörd och kränkt då denne ombads ta av sig skorna när den lämnade sitt barn på förskolan. Något av det dummaste jag hört.
Nu är jag väl kanske inte den som föregår som ett superbra exempel då jag tassar in med skorna på om vi bara ska fixa något i hallen, men ska jag in på avdelningen tar jag såklart av skorna eller ta ett par tossor. Inga konstigheter. Barnen ska ju leka, krypa och allt vad de nu gör på golvet. Det följer ju med en hel del smuts, grus och sånt med skorna.
På barnens förskola har de först en hall där man tar av skorna och sedan kapprum dit skorna ändå följer med och där skorna tas på.
För några veckor sedan tog Victor av sig skorna som vanligt och sen lyckades han få in grus i hälen av att trampa runt i skiten. Gruset försvann, men sen har det aldrig läkt riktigt bra. Det har inte varit inflammerat och vi har inte sett något mer i såret än en svart prick som kan ha varit levrat blod, något litet sandkorn eller annar som borde åka ut av sig själv.
Idag var det inbokad tid på Barnakuten och det var dags att ta itu med den där hälen. Det visade sig att det även var en liten glasbit som följt med in med gruset och som fortfarande satt fast. Inte konstigt att det aldrig läkt.
Så du förälder som kände dig så himla kränkt över att behöva ta av dig skorna för att det skulle kunna få vara rent på ditt barns förskola – hade du varit lika sugen på att vara med min son på Barnakuten idag och är du lika sugen på att betala hans antibiotikakur på 360 kr? Vet du, det är inte jag heller. Men det är sådan som måste göras.
