Här är det ganska tyst. Jag försöker mest acklimatisera mig till att jobba så mycket som jag gör. Jag som är van vid att mest vara hemma och göra saker lite i min egen takt känner mig helt förvirrad över hur lite tid jag har. Och då jobbar jag ändå bara 75% så det finns ju inte så mycket att klaga över egentligen. Just nu har jag dock lite pappersarbete som jag tänkte få helt klart under morgondagen så att jag kan släppa det och ägna mig åt roligare saker. Som att sy lite beställningar. Alltid roligt, jag gillar att bli utmanad och barnens garderober får väl anses välfyllda så lite annat är alltid välkommet.
Egentligen hade jag tenta idag, men jag skippade den för jag var inte i närheten av förberedd, förra veckans VAB ställde till min planering rätt rejält så jag siktar in mig på omtentan istället. Glädjande nog fick jag idag reda på resultatet från en omtenta jag gjorde för några veckor sedan och denna gången gick det bra så nu kan jag bocka av ännu en kurs och konstatera att jag tagit mig igenom Organisation & Ledarskap 2. Fint där. Tänk att nästa vecka börjar den allra sista kursen. Denna utbildningen har verkligen gått supersnabbt och det kändes nästan lite overkligt idag att meddela vilka dagar jag behövde ledigt från jobbet för dels uppsatsseminariet och dels avslutningsdag.
Barnen var så himla roliga när jag kom hem från jobbet. Såklart ville de kramas en massa och det är ju alltid tacksamt och sen pratade vi om vilka vi älskar. Så förutom barnen såklart sa Victor: “Så kanske du älskar en till, som heter Silvio. Är du kär i honom?”. Ja, jo, det skulle ju genast bli lite konstig stämning annars. Sen undrade Victor vilken mer kille jag var kär i förutom pappa. Haha, knasungen tyckte att jag nog kunde vara kär i någon mer.
