Ibland vill jag bara ge mig själv en high five för att jag är så himla bra. Ja, okej, jag är självgod, inget att sticka under stol med. Men idag fick jag liksom lite kvitto på att jag är bäst.
Att det varit alla hjärtans dag idag har väl inte passerat obemärkt för någon, inte mig heller. Har dock aldrig firat det med någon vid något tillfälle och känner inget större behov av det heller. Dock tycks det där ha varit ganska upphaussat i skolan, för i torsdags var det tid avsatt för firande och kortpyssel. Barnen har pratat om det en del här hemma.
Och ibland känner jag mig så världens sämsta mamma för att jag har noll tålamod, för att jag tjatar, för att jag ställer krav, för att jag är för trött, för att jag vill vara ifred, för att jag inte orkar läsa samma saga igen, för att jag inte orkar laga spaghetti och köttfärssås en gång till, för att korv och bröd kan vara världens bästa lunch osv osv.
Men jag är bra på att bekräfta min barn, att få dem att förstå att trots att de ibland tycker att jag är rätt kass så älskar jag dem och jag låter dem alltid förstå hur mycket jag tycker om dem och jag kan alltid be om förlåtelse när jag gjort fel, oavsett om det är de eller jag som tycker att jag gjort fel.
Så kom de där kvittona idag. När jag åt frukost kom Lovisa med ett kort till mig som hon gjort i skolan och själv skrivit med krokiga bokstäver i “Lovisa älskar mamma”, lite senare påminde Victor om kortet han gjort till mig på dagis och där han skrivit med sina minst lika krokiga bokstäver “Kära mamma”. Att de gjort korten på eget bevåg och verkligen vill ge dem till mig är det största kvittot på att jag trots trötthet och dåligt tålamod nog är en förbannat bra mamma i alla fall.
Som jag älskar dessa skitungar idag och alla andra dagar. Ni är de bästa.
