För ganska exakt ett år sedan bestämde vi oss för att ha någon slags plan för den här sommaren, det slutade med att vi bokade en stuga på Böda Sand. Vi tänkte att det kunde passa bra då campingen har typ det mesta och i övrigt har ju Öland också mycket att bjuda på. Öland är väldigt mycket sommar för mig, inte för att vi var där supermycket, men vi brukade åka till Ölands djurpark och det minnet sitter liksom i, det där köandet till bron, över bron och hur det kittlade i magen av att åka högst upp på bron. Alla förväntningar som nådde höjdpunkten på toppen av Ölandsbron. Och sedan var det ju en del festande där för sissdådär 15 år sedan, en annan upplevelse av Öland, men samma bro. Tält, husvagn och ibland bara sova i bilen på parkeringen, betala 5 kronor för en kall dusch på campingen och bakishäng på stranden tills någon kände sig nykter nog att köra hem igen. Så har Öland varit. Och så har vi ju varit där ett par helger med Hjärtebarnsföreningen, men det är ju en annan historia, organiserat, massa umgänge och annat.
Nu skulle vi åka på egen hand, och Öland känns ju alltid som ett solsäkert alternativ, stuga känns lagom avancerad och Böda Sand har vi ju sett på TV. Så förra lördagen stuvade vi in oss i vår lilla bil, tog oss igenom sommarens skyfall och nådde slutligen vår lilla stuga på 11 kvm där vi skulle försöka hålla sams i en vecka där ingen kan tjura ihop och stänga dörren om sig.
Och Öland visade sig nog från sin sämsta sida för så mycket som jag frusit i en vecka har jag nog aldrig frusit. Och så lite som jag badat på en semester som jag gjort på denna har nog heller aldrig hänt. Men ändå, det var en superbra vecka. Lite gnabb mellan barnen vid ett par tillfällen, panikinköp av filtar för värmens skull, några varma duschar för att tina upp, regn när vi väl skulle till stranden. Men ändå, det där lugnet som aldrig infinner sig hemma, det där med att det jobbigaste som finns att tänka på är vad man ska lägga på grillen den dagen. Jomenvisst, och kvällspromenader runt campingen för att få sovtrötta barn, något slags beslut om att köpa en husvagn om kanske två år och en känsla av att semestern aldrig får ta slut.
Nu är vi hemma igen efter att ha packat ihop våra prylar, städat de där 11 kvm, låtit Victor krama stugan, köra hem och känna lite vemod över att nu är det slut, nu är det 48 veckor kvar till nästa semester då planerna ligger på lite annat håll än Öland, även om jag håller Öland väldigt kärt. Det blir nog snart ett återseende, för hemifrån och till Öland tar det bara cirka 1½ timme.
