Alla som någon gång varit hos mig är förmodligen välbekanta inför mitt bristande intresse vad det gäller hushållsbestyr 
. Det är liksom ett nödvändigt ont, men inget jag tycker är särskilt kul att lägga tid på.
Disken är något av det värsta, fy sablar vad trist det är att diska. Hos andra går det bra, men hemma är det något jag gärna skjuter på framtiden. Tidigare hade jag en liten bänkdiskmaskin, jag köpte den när jag var gravid med Lovisa eftersom jag inte kunde vistas alls i köket utan att kräkas. Den hjälpte då, när jag var bara jag. Sen utökades ju liksom familjen och storleken på den där lilla diskmaskinen räckte liksom inte till om man inte ville fylla den hela jäkla tiden. Att den diskade dåligt var ju också en faktor… Den mådde inte så bra mellan varven och till sist var jag trött på att laga den så den fick möta sitt öde på tippen.
Sen dess har jag plågats av diskberg och drömt om en diskmaskin, men inte riktigt tagit mig råd. Man kan få diskmaskin installerad av hyresvärden, men eftersom min bostad ligger ute till försäljning görs inga installationer. Tanken har funnits på att faktiskt betala för en diskmaskin, men då rycker det i snåltarmen, jag kan lika gärna fortsätta handdiska.
Tills igår när jag såg en annons på Facebook om en bättre begagnad maskin för 500 kr. Det vore ju dumt att inte slå till. Skulle den inte fungera superlänge har jag ju inte barskrapat mig. Så idag tog jag Silvio till hjälp efter att han slutat jobbet och hämtade hem maskinen. Installationen skedde i sedvanlig ordning med en massa svordomar, men det gick bra. Maskinen är nu på plats och jag har provat den med den lilla disken jag kunde samla ihop liksom bara för att se hur det blev.
Nu håller jag tummarna för att maskinen ska hålla hyfsat länge och när en dröm om en tom diskbänk för nu finns ju liksom inte så mycket att skylla på. Att det är handdisk på ett par pannor och knivar får jag väl leva med .
