Midsommarfirandet har ju minst sagt blivit lite lugnare senaste åren. I brist på saker att skriva om kan jag berätta lite om midsomrar som varit. En del har jag kort från, men de flesta har tyvärr försvunnit i datorkrascher och allmänt slarv.

Första gången jag firade midsommar med vänner utan föräldrar och sånt var sommaren efter 9an, vi var hos Karin och festen innehöll ungefär allt man kan förvänta sig när man är ett gäng kids på 15-16 år. Jag tror vi lägger den festen till handlingarna .

Året därefter var det lite mer seriösa inslag. Vi började med middag hos Minna innan vi gick till Per för kombinerad utflyttnings- midsommarfest. Det blev en helt vanlig hemmakväll med bästa vännerna och även lite drama om jag inte minns fel, precis som man kan förvänat sig .

Sommaren därpå åkte jag, Minna och Camilla till Öland. Vi skulle tälta, bara det är galet. Vi hade lånat ett gammalt festivaltält av Karin och sen hade vi ett himla bestyr. Tältet rasade ihop mest hela tiden så vi hade schema på nätterna om vems tur det var att stiga upp och få ordning på tältet igen.

Sommaren efter studenten var beskedligare och inte fullt så äventyrlig, däremot sådär Pripps blå reklamig. Vi åkte till vår klasskompis Micke i Smögen. På natten åkte vi in till Kungshamn i en superfin båt, tyvärr var vi för unga för att komma in på något ställe så vi fick hänga i båten. Ditresan skedde i Camillas brors lilla Ford Fiesta som var fullpackad med flickor och midsommarpackning. I köerna på motorvägen började dessutom motorn att koka, det löste sig som tur var med lite hjälp från några andra som också var ute och åkte.

2000, dags för Öland igen. Vi tältade, denna gången var vi fler. Detta var sommaren som Calle och Chrille kom in i våra liv. Jag har inte full koll, men Calle brukar fortfarande äventyra med Minna.

Öland igen, i Idas husvagn. Det kändes vansinnigt lyxigt. Detta var sista året det blev något Öland för oss, men vad jag minns hade vi förbaskat roligt.

2002, året då västkusten intogs igen, gänget var splittrat. Jag åkte med min dåvarande till hans stuga utanför Lysekil. En massa härligt folk var givetvis med och det var i alla avseenden en jäkligt bra midsommar vill jag minnas. Kanske inte den panikartade mathandlingen innan. Jag och en annan kille skulle handla, men han tog med sin hundvalp så jag fick själv brottas inne på Maxi. Nåja, vi fick ju mat .

2003, första året som jag faktiskt firade i Växjö. Det blev fest på Campus hos Stefan, Per och Pär. Jag och Camilla skulle hjälp till lite med att fixa maten, när vi gjort det skulle vi se hur det gick för grabbarna med partytältet. Det gick inte så värst bra så jag och Camilla fick styra upp det också. Det gick åt en del silvertejp för att fixa allt de lyckats ha sönder. Sen var det fullt ös till långt in på natten.

2004 var vi i Alvesta i Martins föräldrars hus. Det känns som att det var festen då alla somnade lite tidigt, kanske på grund av för mycket snapsande .

2005 och 2006 var lite likadana. Firade i min dåvarandes stuga i Varberg med samma folk och allt. Bilderna har försvunnit i datorkrascher, men ni kan försöka fantisera ihop ett gigantiskt trädäck strax intill havet. 2006 var lite extra roligt för min dåvarande har en tvillingbror som är ganska så lik honom. Vi var på ett uteställe och jag och min dåvarande skulle gå och käka nattmat, när han sa det till sina kompisar var det en tjej som hemskt gärna ville att han skulle stanna kvar. Kompisen sa då till henne att “Låt honom gå hem med sin flickvän, det kommer snart en likadan.”. Och visste gjorde det det, de är fortfarande tillsammans så vitt jag vet .

2007, jag var gravid, illamående och eländig, men hade det ändå skoj när det firades hos med Nina och andra vänner och bekanta.

2008 och 2009, vi satt bara hemma och ugglade. Det blev lite sill, potatis och en nubbe till lunch. Efter det WoW-spelande för hela slanten. Vi var väl allmänt trötta. Jag menar 2008 var jag ju gravid igen och 2009 hade vi relativt nyligen varit superduperakut i Lund med Victor. Inte mycket ork att göra något.

2010 provade vi på midsommar på Evedal här i Växjö. Lovisa spillde ut kaffe över en tant och ja, det var nog det hela.

2011, då var vi hos Hannah och Marin, precis som i år. Vi hoppades på regnfritt och dukade ute. Precis när potatisen kokat färdigt kom dropparna så i sann midsommaranda fick vi flytta in allt.

Och i år såg resten av familjen lagom sommarslappa ut .

Men jag bjuder på dagens roligaste konversation som vi hade när vi gick hem från dagis. Lovisa brukar alltid berätta om vad hon ätit till lunch och eventuellt mellanmål.

L: -Jag vet inte vad vi fick för mat idag på dagis.

J: – Victor, vad fick ni att äta idag?

V: -Potatis!

L: – Ja, potatis och fisk.. och sån där vit sås och gräs.

J: – Det lät gott, vad var det för fisk?

V: -Köttfis.. eller sån där Silviofisk.

J: -Menar du sill?

V: -Ja, sill, Silvio.

J: -Silviofisk var det nog inte, du kan ju inte äta pappa.

V: -Nej, han är sönder.

Förutom att jag är lite trött på grund av stökig sängkamrat inatt och sedan ont lite varstans i kroppen så har det varit en toppendag.

På förmiddagen var jag på Arbetsförmedlingen, jag skulle stämma av lite hur det gick i mitt jobbsökande och sådär. Jag fick ett gäng med jobb att söka också som kunde vara lämpliga. Imorgon ska jag på en workshop hos min jobbcoach så förhoppningsvis får jag lite bra idéer om hur jag kan få ordning på ansökningarna till de här jobben.

Efter jobbprat blev det sushilunch och lite flanerande på stan med Silvio innan han skulle börja jobba. Sen var det dags att hämta busungarna som ville leka på brolekplatsen så vi köpte lite mellanmål och så fick de leka ett tag. Nu mellanlandar vi lite hemma, lagom trötta (jag) och snart hungriga. Vi tänkte vara sådär lagom slarviag idag och äta på Mc Donalds, helt plöstligt är deras nuggets en av få saker som Lovisa faktiskt äter och ja.. jag orkar inte laga mat idag så så får det bli. Alla nöjda!

Vi har ju en liten deal i sommar jag och Victor, att han ska bli blöjfri. Han har ju dessutom fått det i sommarläxa av dagis. Jag har alltid inbillat mig att det skulle vara ganska enkelt med honom då han alltid varit så positiv till pottan och att kunna själv. Men nu vet jag inte längre om jag ska skratta eller gråta. Det finns liksom två lägen. Antingen tycker han det är vansinnigt roligt och springer till pottan mest hela tiden och lyckas klämma ur sig ett par droppar. Den andra varianten är att han säger att han inte behöver när man frågar och efter en stund hörs ett svalpande så är det kissat på golvet. Bajs vill jag inte ens prata om, men vi kan väl säga som så.. bra med kalsonger som fångar upp. Tur vi har ett tag till på oss för det här kan ta tid… Jag blev nog lite bortskämd med Lovisa som det gick så himla enkelt för när hon väl var redo.