Det finns ju en del saker jag stör mig otroligt mycket på, en sån sak är obeslutsamma människor. Rent generellt bryr jag mig inte om de är velpottor, men när det går ut över mig blir jag ganska så irriterad. Igår var det så. Vi skulle ju fika. Mina barn går i något konstant tjackrus så det gäller liksom att saker händer ganska omgående, att stå i kö och vänta är inte riktigt deras melodi, de hinner med ganska mycket under den stunden.
Så var det de där framför oss igår på fiket. Det var deras tur att beställa och då trodde jag att de kanske visste vad de ville ha, någon sak kan man ju alltid få för sig att ändra i sista sekunden. Men så var det visst inte med den här familjen. De stod i godan ro och spanade in hela utbudet, läste menyer, diskuterade sinsemellan och gjorde sig ingen brådska i största allmänhet. Innan de ens hade hunnit påbörja sin beställning hade mina barn nappat åt sig drickor, diskutera cupcakesmaker, gått över till en diskussion om chokladbollar, fråga vad alla saker i hela smörgåsdisken var för något och slutligen påbörjat en gigantisk ommöblering av alla drickor i drickakylen. En stund senare blev det vår tur.
Så om man inte har den blekaste om vad man vill ha trots att man kanske stått i kö en stund och kunnat fundera, är det inte ganska snällt att kanske släppa förbi de som kommer bakom? Eller tänker jag fel? Och njää, jag brukar inte ge mig på hjärtattacksframkallande händelser som att ta med mina barn på fik eller matställen allt för ofta. De smäcker i sig fikat på 5 sekunder och om de redan var ett tjackrus innan kan ni ju tänka er hur det blir med lite socker.. 
