Ja, det där med LCHF. Nu har jag ju provat ett tag. Och jag har varit både nöjd och missnöjd. Det har varit skönt att blodsockret inte så påtagligt har slängt sig hit och dit vilket lätt leder till panikhunger. Jag har heller inget jättesug efter pasta/ris/potatis. Men, jag känner mig ändå inte helt nöjd och en del godissug har funnits kvar. Så jag kommer nu att äta lite mer vanligt, en del bitar tar jag med mig. Min nya frukost är ju outstanding, äntligen blir jag mätt och klarar mig bra under fömiddagen. Jag kommer nog också att fortsätta med mn mer grönsaksorienterade kvällsmat då kvällarna har känts bättre så.

Det blir nog bra det också, och snart ska jag börja träna lite mer seriöst igen, köpa träningskort och sådär. På Friskis, där jag alltid tränat för finns det barnvaktsrum också så jag behöver inte känna mig helt beroende av hur Silvio jobbar utan det kan nog funka ändå.

Jag kan väl glatt konstatera att vågen var på min sida i morse och visade 3,1 kg mindre än vad den mäktade med förra lördagen. Jag är givetvis fullt införstådd med att det är mest vätska som försvunnit eftersom jag inte får i mig så mycket kolhydrater. Men jag tänker vara glad ändå. En vecka av fyra är nu till ända och jag kan väl säga att nu mår jag bättre. Illamående har jag inte varit på några dagar, men jag tycker fortfarande det är lite knepigt med lunch. Jag orkar liksom inte laga mat två gånger om dagen (ja, det känns lika jobbigt även när Silvio gör kvällsmat), och jag äter inte typ omelett som annars är lätt att slänga ihop. Nåja, jag lever ju och mår bra så det är väl allt frid och fröjd. Nu ska jag bara plocka bort den där mörka chokladen också som egentligen är för onyttig sen ska det nog gå bra.