Det går minsann undan här. Hela dagen har gått åt till något jag mest skulle kalla ingenting. För det var nästan lite så. Vi bestämde oss ganska snabbt för att dela upp familjen och ägna oss åt lite olika aktiviteter. Victor som inte bemödade sig nämvärt med att ägna sig åt nattsömn fick följa med mig ut ett par timmar för inköp av nytt diskställ. Lovisa å andra sidan som ska försöka klara sig utan blöjor fick gå till en lekplats i närheten ifall olycka skulle ske. Olycka skedde och så var det med det.

Resten av dagen förflöt med lite fler olyckor, invigning av nya diskstället (yayers, disken åker inte rutschkana), tjafs om lämplig sovtid och lite kvällsprat med katterna.

Nu ska jag än en gång plocka upp barnens spel, hänga tvätt, hänga upp rullgardinen som jag råkade ha ner innan och sen ska jag banne mig sova. Förhoppningsvis barnfritt! Att hoppas på snarkfri Silvio är nog att ta i för mycket .

Det var två pälsbollar som hade saknat oss under vår frånvaro. De skulle enligt informationen vara vana vid att klara sig på egen hand en helg, men det märktes att de tycker bra mycket bättre om att ha oss hemma. När vi väl städat ur kattlådorna så blev det riktigt trevligt här hemma och luktar fräscht igen.

Nu har Tella skrivit om julen och i hennes inlägg var det en massa foton så för den som är intresserad av att titta på bilder från julen föreslår jag ett klick någonstans på den här texten för att komma till inlägget.

Nu har vi landat hemma igen sen ett par timmar tillbaka efter en intensiv, men ack så trevligt julhelg. Det har varit fullt ös från första till sista sekund och barnen var mer än nöjda med sina klappar. Jag gör en mer omfattande uppdatering när jag har fått fatt i lite bättre bilder, jag har bara en massa suddiga mobilbilder, men en från igår blev bra när Victor somnade hos Fia inför Kalle Anka.

Japp, det är vad jag har. När bara Victor är hemma är det hur lugnt och sansat som helst, man kan tom småslumra lite när han pysslar med sitt. Annat är det med Lovisa, då får man veta att man lever och ska hållas igång. Så det är väl ungefär vad som hänt. Försöka hålla reda på Lovisa, det misslyckades ibland så en del saker gick sönder lite mer och andra gick sönde helt. Jag orkar inte längre förvånas, allt hos oss är mer eller mindre sönder. Längtar efter att kunna ha hela, snygga och rena saker som får fortsätta vara det.

En liten paus blev det allt då jag hämtade hem en glas Victor från dagis, nu har han ju jullov i några veckor. Tur att öppna förskolan har öppet lite mellan varven . Ja, alltså, barnen kunde ju gått på dagis, men det kändes som dags för lite ledigt därifrån också.

Ja, vi hoppas det. Bortsett från all snuva fick jag ett smått oroväckande samtal från dagis i morse. Det var från Lovisas avdelning och de har tydligen stora problem med magsjuka där och tänkte att Lovisa kanske var sjuk eftersom hon var dålig i magen igår. Men hon har ju mått bra hela tiden så det var nog inte magsjuka, men hon är ändå hemma idag för de har personalbrist och jag vill ju helst att hon inte blir sjuk. Det skulle väl annars vara jäkligt typiskt nu, Magsjuka…

Överallt läser jag om julstress. Och sen sitter jag här hemma och är mest förvånad över att det är jul. Klapparna är klara sen länge, ingen mat att ordna, inga gäster så vi behöver inte tokstäda. Bara lugnt och skönt. Imorgon blir det ändå lite städ så katterna ska trivas på julafton samt att det är så himla skönt att komma hem och allt är iordning.

Kvällen blev inte riktigt som tänkt då Victor tyckte att sova var världens sämta idé så det där med att ta itu med sista disken (det som inte går i maskinen) får vara tills imorgon helt enkelt.

Igår gjorde vi något obetänksamt och ohyggligt korkat. Vi köpte färdig lasagne till barnen, de älskar den, och Lovisa brukar bara äta lite till kvällsmat. Problemet är att den där lasagnen inte brukar vara särskilt laktosfri, men då Lovisa äter så lite brukar det gå bra ändå. Igår höll hon sig dock inte till så värst lite utan smällde i sig en hel del. Och inte tusan tänkte vi på att det kunde ställa till det för henne. Men det hade minst sagt varit ett skitgöra för hennes fröknar idag på dagis. Tack och lov har hon mått bra resten av dagen så det gick ganska bra ändå, men ibland får man tänka efter och inte bara göra saker i farten. Ni vet inte hur jobbigt det är att säga till ungen som älskar glass så in i bängen att hon inte kan välja den eller den för då får hon ont i magen och så får man visa henne en isglass eller någon trist soyaglass när hon vill ha en smarrig strut med choklad. Och milkshake på stan (Mc Donalds) som hon älskade innan hon fick strul med magen. Nåja, jag får väl trösta mig med att det kunde varit värre, att inte fixa laktos är inte så farligt trots allt och det “värsta” som händer är magont och lös i magen.

Vilken natt va. Båda barnen i sängen som knödde och kivades. Jisses så trött jag är idag och ont i hela kroppen efter attha försökt hitta en bekväm sovställning på 10 cm bredd för att strax därpå behöva ändra igen när barnen kastar sig åt ett annat håll. Undrar varifrån de har fått den här märkliga idén med att sova i vår säng, den är ju relativt nyuppfunnen.

Egentligen tänkte jag göra en väldans massa saker idag, men än har inget blivit gjort och jag ställer mig väldigt tveksam till att något kommer att ske. Det var visserligen inget betungande, men ändå. Typ att faktiskt hänga upp kläderna i min garderob och inte bara lägga in allt i osorterade högar. Och att fixa den urtrista utväxten på mitt hår. Och ja, kanske dra runt dammsugaren en runda och låta diskmaskinen få ta sig an gårdagens synder. Ungefär så. Fast det blev ju inte riktigt så, men jag får väl trösta mig med att det är många timmar kvar av dagen.

Det har varit lite frånvaro och dåligt med uppdateringar här på bloggen. Det har mest blivit så för det har egentligen inte hänt så mycket. Mest har vi ägnat oss åt att vara väldigt trötta och att ignorera förkylningar. Och busiga barn har vi gott om. Igår var jag och barnen på öppna förskolan efter en avig morgon med barn som var på dåligt humör i omgångar. Lovisa hade roligt och lekte med ett barn hon inte lekt med innan och berättade att han var snäll och att hon ville att han skulle följa med hem så de kunde fortsätta leka. Nu blev det ju inte riktigt så, men kanske i framtiden. Barnen börjar efterfråga det där med att hälsa på hos kompisar eller att komåisar hälsar på. Och Lovisa pratar om att hon vill ha kalas när hon fyller år, hon vill att Hugo och Elvira ska komma och äta av hennes tårta som ska vara rosa med en prinsesskrona på.

Den här lilla kvällspigga nissen kan man inte bli särskilt arg på även om han borde lagt sig ett par timmar tidigare. Kanske dags att dra ner på hans sovtid på dagis? Sen är det dags att börja väcka barnen lite tidigare på morgonen, idag blev det klockan 8. Imorgon försöker vi ännu lite tidigare. Allt i hopp om att de somnar tidigare på kvällarna.