Försöka duger. MIssematterna har varit lite blyga och mest gömt sig under soffan. Helt plötsligt var de borta, men återfanns under vår säng istället. Hörde dem nyss vara uppe och spana lite så det löser sig nog med tiden. Imorgon är det fullt ös igen med öppna förskolan, min byxshopping och så tänkte jag slå till på en kökslampa om jag hittar någon (är liksom lite less på den trasiga).

Det var nog allt för idag. Godnatt alla

Och hur firar vi det? Jo, Victor firade med att dra sönder mina byxor. Det var ju skoj. För jag har ju så många byxor. Typ ett par. Så jag får nog köpa mig ett par imorgon.

Silvio hade blivit sparkad i ryggen av Lovisa halva natten så han kunde knappt röra sig idag. Det reulterade i att jag fick roa mig med att lämna och hämta barnen själv, något som brukar vara rätt livat om man har lite dragning åt kamikazehållet. Puh! Fast de var lite söta när vi skulle hem och de ville köra vagnen, men istället för att göra det civiliserat så ville de springa så snabbt de bara kunde. Det gick bra i sissådär 50 meter sen blev Victor för trött och ville åka i vagnen istället.

Väl hemma igen tyckte Victor att han skulle rada upp prylar. Han har dille på det, att rada upp prylar och organisera på alla möjliga och omöjliga sätt. Sen blir han skitsur om någon råkar flytta lite på någon sak.

(Hoppas att bilderna kommer att synas sen, vet inte vad som strular.)

Både igår och idag hade det varit pepparkaksbak på Victors avdelning. Idag fick de med sig vad de hade bakat. Sen var det en väldigt tjatande om att baka pepparkakor hemma så vi får väl helt enkelt styra upp någon slags bakaktivitet i helgen. Det måste ju göras lussebullar också.

Imorgon kommer missematterna (ja, Victor säger så)

Nu kör vi så det ryker, jag har återhämtat mig efter det intensiva dygnet.

I måndags kväll satt vi uppe sent och pratade en massa goja precis som sig bör. Tyvärr var det lite segt att gå upp igår, men det gick vägen. Under tiden som gästerna var på Migrationsverket roade jag mig med att prova vantar och drömma om ljus (levande ljus man tänder, ja ni fattar). Vi åkte sen ut till Samarkand för det var mest ruggigt och eländigt på stan. Jag fick fatt i vantar och jag tror övriga också fick fatt i vad de skulle ha. Hemma igen blev det snabblunch och sen hämtning av barnen. Mer mys, prat och till sist kvällsmat innan det var dags att skjutsa gästerna till tåget och vinka hejdå.

Victor tycks ha varit extra glad över besöket för nu pratar han hur mycket som helst om faster så jag hoppas att vi kommer iväg i jul.

Idag har jag inte haft så mycket tid och lär inte få mer heller, men jag ska försöka slänga in ett inlägg lite sådär i farten när jag har lite tid. Först så ägnade jag en hel massa tid åt att ha sovmorgon, ja det var ju förstås inte så värst dumt. Men sen skulle jag ägna en hel massa tid åt städning och ja, det var väl lite där som det där med sovmorgon blev lite negativt. Barn och Silvio roade sig i snön och på öppna förskolan så jag fick en del tid på mig att skrota runt här hemma och svära över smulinfernot och fundera över exakt hur många strumpor som kan gömma sig på konstiga ställen. Sen var det liksom färdigstädat, eller ja färdigt vore väl synd att säga, men golven syns igen och är rena och smulfria. Imorgon tänkte jag gå loss med dammtrasan för det hanns inte idag.

På den sena eftermiddagskvisten försökte vi vara vegetarianer och äta morotsbiffar, det gick förvisso väldigt bra att äta morotsbiffar, men lite sämre att tillaga dem. Det blev mest itufallna biffar och lite bränt. Nog om det. Jag hade fint sällskap under matlagningen och det är ju nästan det viktigaste.

Om inte så länge tänkte jag hämta Tella och Jorge vid tåget då de ska vara våra övernattningsgäster (därav intensiv måndasstädning). De blev av någon outgrundlig anledning kallad till Migrationsverket i Växjö. Ja, att de blev kallade var inte på någotvis outgrundligt eller oväntat, men den där lilla detaljen med att det var till Växjö de skulle kändes lite konstig. För ytterligare förkovring i frågan rekommenderar jag Tellas blogg istället.

Lite sådär i samma andetag nästan. Usch, jag är så otroligt trött. Det är förkylning i antågande hos oss, Victor har snorat hela dagen och nu känner jag mig trött och lite förkylningsblåsig i munnen så jag vet väl vad jag har att se fram emot i veckan. Jag hade ju tänkt att det skulle hinnas med att plocka upp alla saker som inte ligger där de ska så jag kunde ägna mig åt mer finlir imorgon, men jag var alldeles för trött. Imorgon är det Silvio som tar med barnen till öppna förskolan på förmiddagen så kan jag städa bäst jag vill. Vill och vill, men jag gör det bäst själv med någon bra musik på hög volym. Bästa städmusiken är Aretha Franklin, det blir liksom bara bra, man sjunger och dansar för fullt och när man minst anar det är det skinande rent hemma. Så får det bli imorgon!

Klockan 12 infann vi oss på Sankt Sigfrids Folkhögskola. Det var en hel massa annat folk som också var där, och många av dem kände vi ju igen från att vi var på Öland i somras. Mat fanns det i massor och vi blev alla mätta och nöjda, Lovisa var inte helt oväntat mest förtjust i efterrättsbordet. I lotteriet vann vi lite fina priser och vid hemgång fick barnen varsinn godispåse. Nu är vi nöjda, mätta och trötta.

Jag var osedvanligt piffig, men i det konstiga ljuset ser det ut som om jag glömt sminka ena ögat.