Det blev visserligen lite sovmorgon, men efter den här natten hade jag behövt några timmar till i sängen. Båda barnen kom in till oss, Lovisa tyckte att det var jag som var en säng så hon klättra upp på mig och rullade ihop sig för att sova, sådär skönt om du frågar mig.

Sen ville Victor ha på sig Lovisas fjärilsdress och sina skor. Märklig kombination, men han var ju söt.

Under tiden som jag var i full färd med att köpa glasögonsdeal så hade barnen lite för roligt och hällde ut blåbärssoppa och krossade ägg på köksgolvet då det fick bli städ av både barn och köksgolv. Mindre munter mamma vill gärna ha ett rejält lås på kylskåpet.

Sa jag att jag önskar mig en ny kamera? En som inte är färgblind eller lite småpackad (för vad annat kan orsaka all grynighet?).

Det var nog allt. Om jag inte får önska fred på jorden och liknande. Men just prylar, ja då är det nog en kamera. (Misstänker att jag borde vara bättre på att mata sparbössan )

Det lekosugna barnen lyckades också fastna på bild, jag fick nästan vara en hel cirkus för att lyckas med det. Det var liksom andra saker som hägrade, affären t ex för inhandling av allehanda mutor.

Efter en ganska väl tilltagen sovmorgon tyckte Silvio att det var läge att kräkas lite. Med det var det inte riktigt bra att gå till öppna förskolan och riskera att andra smittas så vi får gå ut och röja på egen hand sen. Det ska nog gå bra det också, kan vara skönt att försöka utnytja det lilla dagsljuset som finns.

Vad ska ni göra denna fredag?

Jag tror mina barn ska få nya namn. Lovisa har varit butter hela dagen och på dagis hade hon mest velat leka för sig själv och bara pyssla i lugn och ro. Hon somnade faktiskt ganska snabbt och tidigt var det också. Det behöver hon.

Den andra däremot. Jösses, som han pratar, det är ju inte klokt. Han babblar konstant tills han somnar. Jag minns när han skulle börja prata, det gick så långsamt för han var så noggrann med att varje stavelse skulle bli rätt. Man kunde höra honom öva ibland, övade, övade, övade tills det blev rätt och han vågade säga ordet. Nu är han inte lika ängslig för det utan pratar på som bara den. Ingen annan får komma till tals och han upprepar allt i oändlighet för den som vill och orkar lyssna. Söt är han ändå, men han får gärna prova att vara lite tyst ibland .